jag kommer förmodligen bli ett vandrande nervvrak innan denna graviditeten är slut. alltså ett större nervvrak än vad jag redan är då. i början av graviditeten nojjade jag halvt ihjäl mej över att jag inte kände av någon graviditet, jag kunde inte ens vara glad för jag bara oroade mej över uteblivna "symptom". men efter UL i vecka 13 lugnade jag ner mej några veckor. sedan kom rörelserna igång... då började nojjan igen. när bebis vart stilla flera timmmar trodde jag direkt något var snett! men på RUL såg ju allt fint ut så jag lugnade mej igen en liten period.
nu är min hjärna helt upptagen av att känna efter rörelser hela tiden. vissa dagar är bebisen jättelugn. även om jag känner buffar utspritt över dagen hela dagarna och lite mer rörelser på kvällen, så kan det vissa dagar vara ganska svaga rörelser.. vissa dagar är det full rulle, men tycker dom där full-rulle-dagarna kommer mer sällan. sitter i soffan och stirrar på magen, puttar på den, skakar på mej "rör dej då bebis" åså får man en liten knuff, men jag kan aldrig nöjja mej, jag vill ha kullerbyttor och karate för att vara nöjd. ååhh jag orkar inte oroa mej hela tiden :'(. å nu var ju SF måttet i den lägre delen av "kurvan" så nu inbillar jag mej att de något svagare rörelserna beror på att bebis inte får näring som den behöver eller något. suck. tur jag ska på köns-UL 3 maj, då kommer dom ju även göra en tillväxtkontroll. nu har bebis rört sej nästan hela tiden i 1,5 timme, men jag vet inte varför jag inte är "nöjd"...
just att bebisen varierar väldigt i intensivitet verkar ju väldigt vanligt.. lugna dagar, vilda dagar osv... men det tär på mej att hela tiden känna efter :'(

i morses var jag, markus och bebis hos barnmorskan igen! det var trevligt. pratade lite om besvären jag hade med njuren för några veckor sedan, och hon tog blodtrycket vilket var perfekt.
sedan mätte hon magen, SF-måttet. min mage är ju liten, och mitt Sf mått var åxå i det lägre skiktet så att säga, även om det låg inom normal-spannet. men hon sa att det inte är så intressant förrns nästa gång, med tanke på bebsiens tillväxt, men somsagt var det inget onormalt mått.
hjärtslagen på bebis låg på 139/140, vilket var bra åxå sa hon.
vi har anmält oss till en profylax/avslappningskurs åxå. jag har funderat på det där, men tycker det är så dyrt överallt. men så, hade MVC sådan kurs och den är ju gratis, då det var ju mer än perfekt! så nu är vi anmälda till föräldrautbildning 1-2 juni, och profylax-kurs 16:e juni =). nästa bm-besök blir 18:e maj.

nu har jag bestämt mej för att köpa den här vagnen till bebis. det är förmodligen marknadens billigaste vagn och jag funderar vad fan det är för fel på den när det är så bra pris. men så läser jag runt, omdömen, frågar folk som har en, och alla är jättenöjda... det är ingen lättviktsvagn, sådär modern konstig, utan en mer klassisk modell, hjulen är fyra stycken och rejäla, vilket var mitt enda krav egentligen... sedan är hela vagnen lite knubbig och gullig vilket jag gillar. det blir nog det mönster som på bilden åxå.
vi ska åka och provköra lite vagnar nästa helg eller nått, dom har ju inte denna, men man kan ju ändå kolla på olika typer. denna vagnen passar bra även om man är rätt lång, vilket ju är bra...

det får fan bli bra! jag köper hellre en billig vagn och riskerar att inte vara helt nöjd än en dyr jävel som jag heller inte är nöjd med. om den rullar, går att fälla ihop, är fin och inte ruinerar mej, måste det ju faktiskt fungera bra :)
dessutom ska den vara väldigt rymlig och skön för bebisen säger dom som har en!

vecka 25 nu då! om en dryg månad blir det vecka 30... det är på något sätt då som nedräkningen börjar kan jag tycka. och om bara några veckor så har barnet stora chanser till överlevnad OCH ett friskt liv om det kommer ut. härregud!
tycker bebis är lite lugnare nu än för ett par veckor sedan. eller rörelserna är lite förändrade på något vis. det börjar väl bli lite mindre plats nu, och den har en mer regelbunden sova/vaken-klocka. nu ser man åxå hela magen röra sej när den håller låda på kvällen, som en stor topp som förflyttar sej hehe.
ännu har jag inga krämpor iallafall, kan sitta ihopkrullad i soffan som vanligt och röra mej helt obehindrat. blir spännande att se hur kroppen kommer utvecklas nu, det kommer säkert gå fort.

börjar fundera nu en del på allt som måste handlas till bebis. fan det är massa saker. det är så lätt att börja fundera på att köpa små söta kläder, men allt annat? puh.
bara en sån sak som VAGN. dom är så svinigt dyra, och de allra flesta är skitfula åxå. jag vill ha en hederlig vagn, med fyra lika stora hjul, och inga konstigheter. och jag vill inte betala en förmögenhet heller. jag tror inte varken min bebis eller jag mår bättre av en superdyr vagn. jag har hittat en som har superbra pris, men blir så fundersam åxå, jaha, varför så billig? men när jag läser recentioner och omdömen är alla jättenöjda. åså finns det paket man kan köpa med matchande bilbarnstol åså med. vore väl något kanske. den vagnen är åxå den enda jag hittat som ser normal ut, som ser ut som en sån vagn jag vill ha. och den har både sitt och liggdel, men det har väl de flesta kanske.
sedan ska bebis ha säng. jag ska ha en svart. det måste vara en svart spjälsäng, det måste matcha i sovrummet annars får jag lite små-panik. åså ska man då ha spjälskydd, madrass, kudde? täcke... å i vagnen? madrass eller? kudde, åkpåse, täcke? vadfan har man i den?
det finns ju mycket begagnat, men det jag kollat runt, så har jag inte hittat något som ser ut som jag vill ha det, för mej är det viktigt att det matchar in i övriga inredningen hemma... sån är jag.
tänk om det ändå räckte med att köpa lite bodys och mössor... vad enkelt det hade varit. en bärsele måste jag ha med. det verkar så smart! bärsele... det måste jag komma ihåg med.
samtidigt som det är bra att sprida ut kostnaderna, vill jag inte köpa saker redan nu, det känns för tidigt alltså. jag är en sån jäkla pessimist. det vår vänta...
vet flera som är i min vecka och kortare gågna, som redan har bebissängen bäddad och klar hemma. kläderna tvättade och nervikta i en byrå. ja alla är vi olika. jag och markus kommer väl få åka direkt från BB och hetts-handla påvägen hem till farsta med ett spädbarn i famnen med lånade kläder :P

nu börjar verkligen bebisen bli stor där inne! får lite sånna olustiga känslor varje gång jag ser dom där bilderna hehe. något som lever inuti min kropp, så absurt på något sätt.
just nu har jag siktet inställt på ultraljudet den 3 maj. inte såå långt kvar nu. sedan ska jag till barnmorskan igen på tisdag, den 21 april, det blir jättekul, tycker så mycket om henne. denna gången ska markus följa med åxå, så får hon se att det faktiskt finns en livs levande pappa till barnet åxå :P
kikade lite idag på sådant 3D ultraljud... många gör ju det, och tycker det är jättehäftigt, och det ser onekligen roligt ut. men jag vet inte. det är så dyrt, och jag har läst åxå att man ännu inte vet hur de ultraljuden påverkar barnet... men spännande att se hur barnet ser ut, samtidigt som jag kan tycka att DET om något kan ju få bli en överaskning. många vill ju inte veta könet, men hur ansiktet ser ut behöver visst inte bli någon suprise :P haha. men nä vi kommer inte göra det. får räcka med det vanliga ultraljudet på mamma mia den 3 maj, får jag veta könet är jag nöjd sedan. då ska jag börja småhandla litegrann iaf.

då entrar vi vecka 23 då. nu börjar magen iaf synas, fast har jag kläder är det knappt fortfarande... tycker mest jag blivit lite bredare nu från sidan, men men sakta men säkert så! jag deppar inte, tycker det är jätteskönt! men lite absurt att det får plats en såpass stor bebis där inne ändå!
nu längtar jag bara sååå tills 3 maj, då vi ska på UL för att få reda på könet, och jag reser mej ikke från den brittsen förrns  jag fått ett svar det är en sak som är säkert! först när jag vet vem som bor där inne, kan jag börja handla lite smått, jag vill veta vem jag shoppar till <3
en sak är lite kul, känner en viss milstolpe med 22 fullgånga veckor, from nu skulle de flesta landsting ge bebis en chans för överlevnad om den kom ut, även om risken för hjärnskador är stor åså om den skulle klara sej, förstås. men ändå.

då var det vecka 22 dårå. tiden går, men tycker den går ganska sakta nu igen. magen växer sakta men säkert, men ännu syns det inte speciellt mycket. vet man om det kan man ana det med kläderna på, men vet man inget reagerar man nog inte. soft, med tanke på att över halva tiden nu gått! men som vanligt är min magbild från morgonen när jag precis gått upp, under dagen blir den större, när jag äter åså...

men ajaj, sikka ligamentbekymmer jag fått nu tillochfrån. när jag på natten ska upp och kissa så stramar det på framsidan av magen, och när jag väl kissat och tömmt blåsan kan kan knappt räta upp mej när jag ska ställa mej upp. livmodern ändrar väl lite läge när kisseblåsan tömms och ligamentet hänger inte med eller nått. får gå frammåtböjd tillbaka till sängen, men det släpper såfort jag sätter mej, eller lägger mej ner. har frågat på mvc och dom säger åxå ligamentsmärtor, när jag får så, så då lär det ju vara det.

men annars är det inte mycket graviditetsbesvär i det här hushållet :)

i morses var jag på mitt första besök hos min barnmorska, utöver inskrivningen då. hon är så himmla gullig! inte sådär gullipluttig och överväldigande, bara cool, lugn, erfaren och rolig! helt perfekt.

fick börja med att ta urinprov, vilket så bra ut. fick väga mej, har gått upp 2kg sedan inskrivningen, vilket ju är löjligt lite såhär halvvägs haha, men jag är bara glad för det!
jag har ju intedruckit allt så mycket läsk och annat sött sedan jag blev gravid, vilket kanske ger en lite "plus-minus-noll-effekt" det lät bra, för av massa socker, the och kaffe växer dom små rackarna så väldans sa hon.

fick ta blodprov och kolla hb, vilket fortfarande låg bra, det låg jättehögt första gången jag var där, nu var det lite lägre, vilket det ska vara sa hon, för då mår bebisen bra och tar det den behöver. men ska börja med järntabletter här framöver iaf för att bunkra upp lite inför vad som komma skall.

sedan lyssnade hon på hjärtljuden, vilka låg på ca 140. det låg lite ojämt, hon sa att det beror på att vi väckte den lilla rackaren, som verkade bli lite irriterad över att bli störd i sin skönhetssömn och sparkade i dopplern som bara den. en livlig liten en, sa barnmorskan :) hon mätte åxå min livmoder och den är precis så stor som den ska vara i min vecka, och att min mage är så liten ännu beror på att jag bär min graviditet långt ner, sa hon. jag är bara glad för det, en stor mage är bara opraktiskt och det kommer ju med tiden ändå.

fick tid för föräldrautbildning 1 och 2 juni, och en ny bm-tid 21 april längtar redan dit :)

bebisen har hittat en ny favoritsyssla idag... använda min kisseblåsa som studsmatta.
skönt. mycket skönt.... NOOOOOT!

fy fan, ynka minuter efter att jag ätiti mej redig mätt blir jag superhungrig igen, dessutom klarar jag av att äta så mycket mer än jag brukar, efter att jag väl blivit mätt. men IKKE, ikke att jag går på den lätte! jag tänker inte bli gravidfet! bebisen får det den behöver av mitt normal-intag, och "att äta för två" är bara en myt som får gravida kvinnor utan självdiciplin att trycka i sej mat i tid och otid utan att skämmas! nepp, den lätte går jag inte på! försök du lura mej arma kropp, men du kommer inte att lyckas!

observera att jag inte lägger mej i hur mycket andra vill äta eller inte, hur mycket någon annan går upp i vikt osv, ta mej med en nypa salt, jag föröker bara vara stark här!

tänk, efter denna veckan har halva tiden gått! känns gött att traskat iaf halvvägs utan tillstymmelse till krämpor och ingen stor mage heller =). den enda krämpa jag haft är väl oron. men det kan ju bli så när alla "symptom" som alla pratar om, helt uteblir, ingen mage som direkt växer åså, barnmorskan var ju helt förstående att man blir lite orolig då, när man inte får några bevis. skönt med ultrajuden, efter dom har jag kunnat pusta ut! första och andra ultraljudet kunde jag pusta ut, och vara glad över att jag sluppit allt ilamående, trötthet osv, för bebisen mådde ju faktiskt bra där inne. nu efter RUL, kan jag återigen pusta ut, min lilla mage beror inte på att bebisen inte växt som den ska utan allt är normalt! toppen. det är lättare att glädjas, när man vet att allt ser bra ut innuti =)
bebisen hade riktigt buff-kalas igår kväll, så skönt att somna då, när man kännt den så tydligt, då sover jag gott!