idag är det 1 år sedan jag fick det där plusset på stickan. idag är det 1 år sedan kerstin klev in i våra liv. 1 år sedan jag satt där på toan gråtandes med en sticka i handen som då gav mej en känsla av att hela mitt liv var förstört.

jag skulle ju bara göra det där jäkla grav-testet så att jag kunde slappna av under helgen, så att mensen skulle komma, när jag slutade oroa mej för att vara gravid... jag var ensam hemma, markus var på riga-kryssning. när jag doppade stickan i kisset tog det nog inte ens två sekunder innan det där strecket var så starkt och tydligt att färgen lixåm flöt ut på sidorna! inget spökstreck där inte...

ett år sedan livet tog en oväntat vändning och ett år sedan livet fick en helt annan innebörd och betydelse. vår älskade kerstin.

idag har jag varit på återkontrollen på mvc, hos birgitta. det var så himla kul att se henne igen!!! kerstin var med såklart och skötte sej exemplariskt. sov hela besöket men vaknade lite på slutet och visade hur hon såg ut med öppna ögon för birgitta. birgitta som tyckte kerstin såg ut som en docka och var helt fankastiskt söt, såklart ;)

allt var bra med mej, hade ett HB på 140 vilket är jättebra, och bra blodtryck. hon kollade hur jag såg ut down under och det var bra frtm ett litet sår på slemhinnan som håller på å läka vilket jag är helt medveten om. hon sa att det såg så fint ut så jag kommer se ut som förr när allt läkt klart ;)

vi pratade om min förlossning och gick igenom hela journalen. min barnmorska som förlöste mej var en gammal kollega till birgitta (som jobbat på sös förlossning förr) och hon sa att Lena var en super barnmorska jätte duktig, rutinerad och meriterad, så jag hade fått den bästa man kunde tänka sej. och ja, det tycker jag med :)

nu är vi iallafall hemma igen och nu tänkte jag hämta upp babygymmet, tror kerstin skulle kunna tänkas börja uppskatta det lite nu =)

ärligt talat. hela denna graviditeten, och allt runt omkring har jag haft det så jävla bra, sådant himla flyt!

om man tar det från början...


jag slapp må dåligt i början av graviditeten, mådde lite illa precis första veckan och var trött, sedan försvann det, och jag behövde endast "plågas" av det känsliga luktsinnet, och fick kväljningar av vissa lukter, som bränt och endel sköljmedel. och det kan man ju leva med!

när det avtog, gick jag helt utan krämpor hela graviditeten, sånär som på att jag fick ont i en njure i tre dagar, pyttsan lixåm. jag slapp åxå det där fenomenet att man sväller med vätska. fyra dagar, fick jag svullna anklar i värmen, då det var 35 grader och jag jobbade hela dagen... thats all.

jag har sluppit en stor klumpig mage, jag har inte fått en enda bristning. jag har sluppit gå med onda förvärkar, inga foglossningar, och faktiskt kännt mej relativt smidig hela tiden.

bebisen har varit en snäll bebis i magen som inte utsatt mej för onda sparkar mot revbenen, å sånt man hör om. en livlig krabat i magen var hon, men hon gjorde mej aldrig illa :)

sedan, förlossningen... bara det att den där blödningen kom, och jag trotts att jag ej behövde, åkte in för å kolla.. gjorde ju att jag slapp gå hemma med värkarbetet, vilket jag hade fått gjort ju. då hade jag fått pina mej igenom 1min värkar var 3:e minut å allt det där. men nu fick jag ju vara kvar på förlossningen, och tog min eda direkt och slapp allt vad smärta heter! dom värkarna jag fick utstå var förjävliga åxå, så man vet nu iaf hur värkar känns, om än i den "lindriga" graden =)

jag fick sista platsen på förlossningen, det var fullt sedan under förmiddagen! slapp altså således bli hänvisad till annat sjukhus! likaså efteråt, när vi skulle till bb, fick vi sista familjerummet! sedan fanns inga fler och då hade inte markus kunnat bo med oss! tur!

förlossningen flöt ju på som en baggis, och har inte ett enda dramatiskt minne. jag slapp spricka som en överkokt korv och klarade mej med endast några mindre bristningar och några få stygn.
jag har inte alls så ont i muttan som jag trodde man skulle ha och inte alls så svullen som jag föreställt mej man skulle vara. har inte haft ont att kissa och kunnat göra nummer två utan några problem alls redan dag två.

och barnmorskan.. först barnmorskan på mvc, birgitta, underbar, passat mej perfekt, lite äldre, erfaren, jag gillar att hon är chefsbarnmorska på mottagningen, känns lixåm... bra! den erfarnaste typ :D
och sedan på förlossningen.. Lena var som tagen rakt ur mitt drömscenario, är hon kom in kände jag bara... yes! och hon var ju åxå chefsbarnmorska! förlöst barn i tjugo år, och hon var helt fantastisk!

och bara detta med hundpassningen. att kerstin valde att hoppa över att födas fredagen den 13:e, tack, och inväntade 14:e, och dessutom startade det inte igång med att jag behövde åka in förrns på morgonen, och jag kunde ringa mamma och pappa som åkte från borås och hit för att ta tand om polly och bamse! är SÅ tacksam för det, det har gjort att jag kunnat slappna av helt under hela förloppet. att det startade på en helg så ingen av dem dem var upptagna lixåm!

och uppepå allt det här, har jag fött en fantastiskt SÖT och underbar liten dotter, en DOTTER, en tjejj, som jag sååå önskade. ville ju så gärna ha en tjejj <3

hon är så söt, perfekt, och jag är så stolt över vad jag gjort :)

ja, ordet flyt har fått en ny inneförd. när pusselbitarna verkligen faller på plats. jag är så tacksam!

vet inte om jag ska skratta eller gråta asså... antar att de värkar jag nu har är fjuttos i jämförelse med dom som kommer , men ändå gör dom rejält ont. går sisådär 6-7min emellan, ibland mindre, ibland mer, och dom håller i sej i sisådär 45 sekunder. men än kan jag ju prata mej igenom dem, tycker det är lättare än att ligga och andas faktiskt. har åxå inför en slags cirkelrörelse med armarna samtidigt som jag säger försviiin, försviiin, tycker den metoden, änsålänge, fungerar finfint! hehe

nu är min högsta önskan att det håller sej såhär under natten! för på morgonen kan jag ringa mamma och pappa så dom kan åka hit, men sker nått plötsligt nu i natt vet jag inte hur jag ska göra med vovvarna...

något händer! har kände nu på morgonen lite annan känsla när jag fått en å annan sammandragning, lite mer tydlig värk i längryggen/ljumskar i samband med sammandragningen, inte samma molande värk som jag kännt förr då å då.. dessutom kom det rejält med rosa flytning på pappret efter jag var å kissade... det ska ju vara ett starttecken... ja, jag får avvakta och se vad som händer under dagen. måste erkänna att jag är smått skärrad!


update 12.00
det knallar på... flytninarna är kvar och det känns ganska ordentligt när sd kommer. känns ju uppigande att veta att den smärta jag känner nu, är en fis i rymden i jämförelse med vad som komma ska :P. ligger nu och vilar, ser film och äter godis. markus kommer hem snart, vill inte vara ensam idag. samtidigt vet man ju inte om det tänker avta, eller accelerera...


update 16.00
händer inte så mycket. "värkarna" eller vad man ska kalla dom, kommer lite oregelbundet (runt 10 min emellan, håller på i 15-30 sek), tycker dom avtagit nåågot, men har ej försvunit. men det kan ju vara sådär, att det kommer och går. vi tog en promenad till farsta och åt på mc donalds iaf, fick stanna upp då å då för det är jätteobehagligt att gå när det onda/sd kommer. lägger inte så stor vikt vid "värkarna" men de rosa flytningarna fortsätter, så någon process är det ju där inne! får väl se hur natten blir. hoppar ju gärna över att föda fredagen den 13:e :P

jahapp, det var sista besöket hos barnmorskan dårå! glad att jag hann dit en gång till för hon är så trygg birgitta <3. bebis mår prima där inne, och eftersom hon rör sej fram och tillbaka fortfarande såpass mycket så har hon förmodligen gott om fostervatten åxå. hjärtat slår fint och "det är en pigg liten rackare" enligt bm :). hon ligger jättedjupt ner nu, så bm tyckte att det borde starta igång...

vad som nu gäller är, att om bebis inte självmant vill komma ut, så ska jag på måndag ringa SÖS, och få tid för koll på tisdag i 41+3. ser allt då bra ut kan man vänta några dagar till, men vill man, så sätta man igång därefter. om det finns tid kunde det bli samma dag, om man vill, men jag var ju rädd att man ändå väntar till 42+0 och kanske tillåmed efter helgen, men om jag vill, så sätts jag alltså igång då efter det besöket. det innebär, att nästa vecka så komemr bebis komma, varesej hon vill eller inte :)

nu ska jag sova en stund, så dagen inte blir så lång!

hellu! kan ju börja med att säga att nej, ingen bebis, så är det klart :). trodde aldrig omgivningen skulle vara mer otålig än jag själv! imorgonbitti ska vi till barnmorskan, ska passa på att fråga lite om igångsättning åsånt, vet nu iaf att man gör en nogrann koll i 41+3, ser allt bra ut väntar man till 42+0 och sätts då igång. fast för mej inträffar 42+0 på en lördag, då hoppas jag innerligen man kan få igångsättningen på fredagen, inte måndagen. för jag bara har fått för mej att man inte sätts igång på en helg? om allt ser bra ut åså...

nåja, man ska väl inte "måla fan på vägen" ännu. det har bara gått 4 dagar :). fast jag tycker igångsättning känns lite lockande. jag med mitt kontrollbehov. en tid och plats, och personal runt mej när allt drar igång! men men, ännu vet man inte. kanske vill hon påbörja utfärd i kväll? imårrn? i helgen? denna ovisshet asså!

är fortfarande obekymmrad över att gå lite över tiden. kommer på mej själv med att mitt enda orosmoment är att hon ska ha växt ur nyckelpigebodyn i stlk 50 om hon ligger kvar för länge haha. gud vad sjukt. det enda jobbiga är att dagarna blir långa och lite trista... jag promenerar och promenerar.. ser på film och äter lite. man kan lixåm inte ta sej får så mycket.. åka iväg eller så... det är lite drygt.

samtidigt, så är det bara 10 ynkliga dagar tills man isåfall blir igångsatt! TIO! geeez är det är pyttelite. om tio dagar är hon ute, för då har hon inget val längre :P

i lördags borde jag ju lagt upp en ny magbild. jag kom av mej. eller, jag har kommit av mej helt, det är som att graviditeten tog slut i lördags haha, och nu är det bara bonustid! men här är iallafall en bild på maggen v 40+2 :). jag har sluppit bristningar helt! inte en tillstymmelse, det är jag superglad över! har fått en sån liiiten hormonrand, men man måste se magen i rätt ljus för att upptäcka den :P

ny dag då! bf+1. jag tror det jobbigaste med övertid för min del, kommer bli alla andras tjat. jag själv är obekymmrad, och har inte bråttom alls. bara som igår när jag var på djuraffären, dom har ju sett magen varje vecka länge nu, å hon frågade "nu är det snart dax va?" ja, sa jag, idag fakstist! varpå hon sa, känner du nått då? nä sa jag... å hon säger ååååh va jooobbigt! och nu kommer även alla börja fråga varje dag antar jag hehe. aja, verkar som min omgivning tycker väntan är värre än vad jag tycker iallafall :)

god morgon!

då har jag vart hos barnmorskan igen =). allt såg bra ut. hon ligger väl fixerad och långt ner, ready to go! bm sa att det bådar väl gott för att slippa gå över väldigt mycket, men sa samtidigt att man kan aldrig sia om sådant, för det är bebis själv som avgör när den vill komma ut.
fick en ny tid om en vecka. så får vi väl se om jag kommer på den eller om man fått bebis. vem vet! jag hoppas ju lite på 10 augusti för då fyller min pappa år, tycker det vore kul om lilla K kom då! bm sa att rent statistiskt kommer bebisarna 3 dagar efter bf datum, och ja, det är ju just, 10 aug för vår del :D jag har dock ingen brådska med nån förlossning... tiden kommer gå fort ändå, och snart bor hon här hos oss, oavsett övertid eller ej.

höres!

ush... idag har jag haft massa molvärk igen... kom på förmiddagen efter min långpromenad och har hållt i sej tills nu.. men just nu är det bättre. var ute och gick för en stund sedan och fick sätta mej ner flera gånger för det spännde och drog och tryckte så väldans. jag ömsom känner "fan, sätt igång nu, på't ba'" och ömsom blir jag livrädd och känner "vill inte vill inte vill inte"... är ju rätt van vid förvärkarna nu, hade det vart sådär v 36-37 hade jag inte tänkt så mycket på det, jamenar förvärkar har ju dom flesta, och det hör lixåm till. men nu får jag inse att jag är i vecka 40, har 6 dagar till BF, och att det kan starta närsom. molandet kan likväl vara förvärkar, som en start på något... men men, man lär ju inte missa när det startar, och vem vet kanske får jag gå såhär tre veckor till? eller ligger man på förlossningen om ett par dagar? jävla ovisshet!

köpte frstn en mobilhållare till spjälsängen idag, fy fan för ett gräsligt härk! nänä, blir ingen mobil över den där sängen om det innebär ett sådant åbäke! måste bebisar ha mobil? nä, den blir undanpackad, och om lilla K verkar behöva ha en mobil får jag väl plocka fram den. skämmer ju ut hela sovrummet med en sån vit hemsk plastsak!

det är inte mycket det växt de senaste två veckorna, men magen har sjunkigt något... känns skönt iallafall att man slapp sån där mega-mage, för tror inte den kommer skjuta iväg nu, då får den växa som sjutton :P

jaa.. hörrneni... vecka 40... absurt. vecka 40. känns som graviditeten nu bara går in i ett tjockis och väntans-skede. men magen blir inte större nu på mej verkar det som, den står still. allt är väl typ klart där inne. nu är det bara att invänta ankomst. och när sjutton ska det bli kan man undra. kommer hon i veckan? lite innan bf? eller kommer hon inte komma försn en vecka senare? inte alls? eller ja, dvs blir man igångsatt två veckor efter bf? ingen vet... i natt har jag sluppit dessa helvetes förvärkar, skönt! föredrar att inte ha dem. även om de flesta verkar bli glada över fv, och tror direkt att fl satt igång. jag ser bara allt som en naturlig del av graviditeten. man lär ju märka när det sätter igång på riktigt. ingen idee att ligga och fundera på det. just nu har jag som delmål att komma till barnmorskan på torsdag, sedan har vi ju bf på lördag, om en vecka, men jag hade tyckt det vore kul om hon kom den 10 aug, för då fyller min pappa år :)