ush, jag är så nervös varje kväll jag lägger mej... kommer detta vara en natt när något drar igång? kommer vattnet säga "plask" när jag går upp för å kissa? gillar inte den här ovissheten...  ligger där om natten med molvärk.. och inte vet man, kommer det tilltaga? eller vara borta på morgonen? och för varje dag som går kommer jag närmare dagen som det kommer ske... i dag... eller om tre veckor? kanske, när man väl märker att det startar, att man kommer in i det hela och blir en del av det. inte för att man har några val. man får gilla läget.

sådär, då har vi varit hos barnmorskan. åh vad skönt att min riktiga barnmorska birgitta är tillbaka från sin semester <3. hade gått upp 0,5kg sedan sista besöket, och järnvärde, socker, blodtryck å allt låg på samma stadiga värden som alltid. sf-måttet följer sin lilla kurva som det ska åxå. och bebisens hjärtljud var starka och stadiga. och så till den viktiga frågan, hade bebis fixerat sej? och JA! lilla K har fixerat sej väl ner i bäckenet nu! härligt, då kan jag släppa oron över vattenavgång åsånt. barnmorskan kände och klämde och konstaterade att "det är ingen jättebebis" utan en sådär 3-3,5 kilos. lagom :). nästa besök blir om tio dagar. hoppas jag hinner på det, tycker om att gå hos mvc :P

huh vad det moler i ländryggen idag, ner i ljumskar och ut i benen...  lixåm konstant, men det blir bättre när jag vilar mej. bara att vänja sej vid antar jag, kommer ju inte bli mindre av den varan direkt. övervägde att ta panodil förut, men så kände jag att det är kanske lite väääl fjunit att gny över lite molvärk och börja knapra piller med tanke på vad som komma skall hehe... nu är det ialafall bättre men det har hållt på sedan 11 tiden idag.

längtar såå tills imorgonbitti för då ska vi till barnmorskan igen, tycker verkligen om att gå till henne :) ska bli så spännande att få veta om bebisen är fixerad nu. kommer nog känna mej lite lugnare då, när jag vet läget där inne.

ny vecka idag dårå! vecka 39... trettionio. härregud. förvärkarna har lugnat sej lite, hade riktigt ont några nätter där i början av veckan. från förra veckans magbild tycker jag magen ser mindre ut, jag tror det beror på att den sjunkit ner lite! ja det är väl dax för det nu, allt följer det normala mönstret :) längtar till måndag då ska jag till min barnmorska igen som är tillbaka från sin semester och då får jag en lägesrapport på om om bebis är fixerad eller inte. måste åxå be om en guidning i vad som är vad man känner där inne, blir inte klok på alla "knölar" vassa saker som far runt, stora bulor, små bulor... haha :)

här sitter jag, klarvaken. har varit en stund då jag vart ute och lämnat min jobbnyckel till mari som inte fått tillbaka sin som hon i sin tur lånat ut. ska strax kliva upp och påbörja dagen och åka te jobbet...

just nu spenderas väldigt många tanke-timmar åt förlossningen... varje kväll när jag ska sova och förvärkarna kommer som ett brev på posten påminns jag om att det faktiskt närmar sej nu.. det är inte 4 månader kvar längre... det är ca 2 veckor. det innebär att det likväl kan vara 2 dagar, som 1 månad kvar. hursom, är det nära nu.

ena stunden är jag livrädd inför forlossningen, eller mer, ovissheten om hur och när det ska starta. jag kan känna att hoppas jag går över tiden till 42+0 och kan få komma på en igångsättning, då kommer man vara på sjukhuset och sätta igång allt under kontrollerade former... nästa sekund kan jag känna att äh, starta NU, kom igen, just get it over with... på't ba' åså är det över sen.

egentligen är jag inte nervös inför smärtan åså, mer.. ovissheten om vad som komma skall.. hur det ska komma igång.. kommer jag gå med värkar? kommer vattnet plötsligt gå? det vill jag inte, inte nu. inte innan måndag. jag vet ju inte om lilla K är fixerad ännu, men på måndag ska jag till barnmorskan och då får jag ju en lägesrapport. med tanke på alla mutt-il och att ischiasnerven åxå gör sej påmind skulle jag tro att hon borrar sej längre och längre ner dock. hon är åxå något mer stilla än hon varit, vilket jag förstått åxå kan inträffa är dom fixerat sej...  nåja...

sedan är jag nervös inför livet efter förlossningen. själva förlossningen är ju "ett komma-tecken i livet" det är ju vad som följer därav, som är det stora. hur ska jag kunna ta hand om en bebis? jag vet inte alls hur man gör. jag ju längtar efter lilla K så jag kan spricka, jag är så nyfiken på vem hon är, hur hon ser ut, samtidigt kan jag känna att det är nog bäst att hon stannar i min mage, där är hon trygg, tills jag kommit på hur jag ska ta hand om henne!

mycket med det här... inför förlossningen har jag en enda plan. att jag inte har nån plan. eller en har jag. jag kommer inte ligga och plåga mej själv, trötta ut mej själv för att vara duktig och vägra smärtlindring. jag kommer åxå vilja lita på min barnmorska, att hon kan se vad som kan vara bra för mej i den situation jag befinner mej i. jag är glad att jag gått profylaxen och hoppas kunna använda mej av det här hemma, men har ingen förhoppning om att jag ska ligga där centimeter för centimeter och andas och vara duktig... vi får väl se vad som händer.

Vecka 38 påbörjas idag. galet. men ändå känns det inte som om det ska komma en bebis? antar att när hon väl är här hos oss, DÅ kommer jag fatta!
magen har sjunkit ner lite grann, kommer väl iomed att hon kommer längre och längre ner. vet dock inte om hon är fixerad. på förra bm besöket var hon "ruckbar" två dagar innan dess kategoriserades hon som "rörlig".
har extremt mycket sammandragningar, lixåm nästan hela tiden kommer dom, många av dem pressar neråt massvis åxå. sedan har jag molvärk om nätterna/kvällarna... skönt att graviditeten ändrar karaktär tycker jag, känns att det närmar sej, även om jag likväl kan gå 5 veckor till. men inom 5 veckor finns hon ju här hos oss iallafall, det är en sak som är säker =)
ligger på 10kg plus nu, tycker jag ser ut som en fläskpadda! fast samtidigt tycker jag mest jag har en mage. och eftersom alla säger att jag är smal och fin med bara bebismage så tänker jag tro på dom, det hjälper mej igenom tjock-komplexet just nu. fötterna har inte svullnat nu när jag tar det lungt. tar jag allt med ro är kroppen helt oberörd. förstår vittsen med vila, men ska förhoppningsvis jobba tre dagar nästa vecka ändå. vill så gärna! får se hur jag känner mej. en dag i taget =)

lagom stor sängdel för en liten bebis?


ja, man får ju lägga ner kudden på jämnhöjd sen då =)

idag börjar vecka 37. dax att erkänna att jag känner av graviditeten. fast jag antar att det inte bara är som gravid man tycker det är liiite väl varmt nu va? och lägenheten blir som en bastu på morgonen åxå. men idag har jag köppt en fläkt! yey! sammandragningarna och molvärken har lugnat sej nu när jag tar det lungt, det känns bra. kanske är det kroppen som sagt till att jag ska varva ner lite iomed att det i veckan var riktigt jobbigt med sd och förvärkar?  har inte svullnat nån mer gång om fötter åså heller sen häromdagen när det nu var... skönt! hur gärna jag än vill ha ut bebisen nu, så får hon ju gärna stanna tills hon är helt färdigbakad såklart, ett par veckor till iaf :)

ojojoj vad bebisen trycker neråt nu. jag inser verkligen att det är nu hon lagt sej till rätta, ingen tvekan om att huvudet inte varit neråt tidigare.. det är såhär det känns alltså när dom fixerar sej? pressar på ordentligt neråt innemellan, och ilar i hela faderutten down there. har haft mycket sammandragningar ikväll åxå, på jobbet... men det är bättre nu sedan jag kom hem och vilade mej. och så lite molvärk åxå har jag haft, men svagt. men det känns lixåm att saker händer nu, jamenar graviditeten intar ju nya stadium och det känns ju skönt att det börjar kännas annolunda nu mot slutet, även om det likväl kan vara 6 veckor kvar :)

nu ska jag iallafall försöka sova å imårrn är jag ledig ska försöka ta det lungt nu tre dagar, tror kroppen behöver det!

nu på morgonen har vi varit hos bm igen. allt såg ju så bra ut så! bebisen ligger med huvudet neråt, ganska djupt dessutom, som hon har äntligen bestämt sej för hur hon ska ligga. på besöket för två veckor sedan låg hon ju i säte/på tvären, men nu sedan en vecka tillbaka ungefär har jag faktiskt inte kännt henne på det viset nå mer utan då har det bara kännts som nu frtm att hon byter sida fram å tillbaka då. hjärtljuden låg på 140 vilket det gjort varje gång, och mitt SF mått var normalt, har dock dippat lite, med största sannolikhet för att hon lagt sej djupare ner :)
nu blir nästa besök om drygt två veckor igen, till min riktiga barnmorska, om allt känns bra då, annars får jag ju komma tidigare.

jahapp, detta var en konstig dag. på förmiddagen kände jag mej sååå konstig i kroppen. hjärtklappning och jag var så himla trött! blev lite bekymrad... det är ju, som jag tjatat om, hundrafemtio grader på jobbet, och det är jävligt tungt.. ringde tll mvc iallafall, frågade om jag fick komma in, bara kolla läget, blodtryck åså. man vill ju inte att det är något som får bebis att må dåligt. jag fick gärna komma, hon som satt i telefonen sa att hon tar mej emellan samtalen. åh, barnmorskorna på mvc är så underbara jag blir helt kär i dom jag <3

tog blodtrycket vilket var bra, men mitt undertryck är väldigt lågt, vilket absolut kan göra att jag kännt mej "olustig" i kroppen på jobbet. bebisen mådde finfint där inne, och hon tyckte att det kändes som att huvudet låg neråt idag! men hon ligger "löst" men förhoppningsvis tänker hon ligga sådär nu. lilla K blev besvärad av att bli klämd på där i magen och flyttade sej runt så gott hon kunde för att slippa undan :P

sedan åkte jag tillbaka till jobbet... har försökt ta det lite lungt...

jag har gruvat mej hela graviditeten nu tills att sommaren skulle komma... har fått höra "åh nej, då får du gå höggravid i sommarbärmen, stackare" osv... hm, dumm kommentar åxå för den delen.. ja? lixåm, vad ska jag göra åt det?... jaja...
hursomhelst, nu är sommarvärmen här och det rejält åxå, och jag har inte ont av värmen alls! inte mer än att det är varmt såklart, precis som jag hade tyckt även om jag inte var gravid... kroppen har inte reagerat med att svullna heller, inte mer än lite om fötterna häromdagen då... så jag är väl än en gång lyckligt lottad antar jag? fast jag är en såååån fryslort, och det kanske hjälper mej i detta läge hehe... sedan är det ju skitvarmt på jobbet, men det besvärar mej inte mer nu, än de andra sommrarna... lika jobbigt att jobba i 35 grader gravid som ogravid...
återigen, man får vara glad sålänge det varar :)

nu ska jag iallafall gå ut i solen och värmen! ha en bra dag!

här är magen nu  i vecka 36 som börjar idag. 5 veckor till bf, inte långt kvar nu. tänk ändå att ha gått såpass långt i graviditeten utan en enda krämpa. det enda jag kan känna av är att det är lite jobbigt att häva sej upp från liggande, lixåm magmusklerna är lite svagare än normalt. och sedan har jag en punkt brevid naveln som kan göra riktigt ont ibland, typ 1cm stor punkt hehe. nästan löjligt. men men, vem vet vad jag har framför mej? man får vara glad sålänge det varar :)

idag har jag kikat in hos lilla K i magen! med hjälp av vårt ultraljud på jobbet alltså. är så nyfiken på hur hon ligger när "hon känns" så som det oftast känns. det jag kunde få ut av vad jag såg, var att det till 100% var små fötter ut i midjan åt höger, och en ryggrad/bröstkorg åt vänster sida/neråt. jag tror att fötterna pekade uppåt, vilket då gör att rumpan bör vara neråt. även om huvudet skulle vara ner, kan ju ryggen ses där jag såg den antar jag, men då borde fötterna finnas höger upp. ja, svårt det där! jag känner ju endel "bubbel" uppåt, det skulle kunna vara hennes händer. kul att se henne där inne, låg där och grejjade <3

alltså, jag kan inte för allt i världen lista ut hur min bebis ligger i magen! hade det itne varit för att jag sett att hon ser normal ut på UL, hade jag trott att hon var en klump med 4 armar och 4 ben!
verkar som de flesta bebbarna i denna vecka ligger med huvudet ner. jag känner henne lite olika hela tiden, exempel på hur "hon känns" är:

*känns som en rygg längs med hela sidan av magen, något hårt mot revbenen och fötter som sträcker ut sej i min midja... (=rumpa ner, huvud upp?)

*en rygg längs med hela nederdelan av magen, en hård klump (huvud?) i ena sidan och fötter ut i andra sidan... (=ligger på tvären?)

*ilningar i underlivet, vilket jag hört ska bero på att huvudet trycker neråt... (=huvud ner?)

ligger hon alltså åt alla möjliga håll? kan hon inte bestämma sej alls där inne? är supernyfiken nu tills nästa bm-besök om en dryg vecka... jag tror jag kommer bli inboad för ultraljud, där man då får konstatera hur hon ligger. men om hon rör sej runt hela tiden? hur ska man då kunna fastställa det? om huvudet är ner just då? eller rumpan ner just då? å sen kanske hon ligger på tvären igen på eftermiddagen? tycker hon kan bestämma sej nu och lägga sej tillrätta! :)

ja... spännade äre...

v. 35

Nu går vi in i vecka 35! galet! ännu inga krämpor, och fortfarande smidig, inge tungt.
nu känns det dock som att tiden kryyyper fram! vill bara att hon ska komma ut nu :)

imorses var vi hos barnmorskan igen. allt såg bra ut. har jättebra HB, och behöver egentligen inte äta mina järntabletter, men kommer göra det lite sporadiskt ändå tänkte jag. socker var bra, likaså blodtryck, och mitt sf-mått följer sin lilla kurva som det ska! det mest spännande idag var ju om man kunde fastställa hur bebisen ligger i magen. men ikke! mina bukmusker är så fasta och hårda... men hon kunde inte känna något tydligt huvud neråt, isåfall ligger hon väldigt djupt. men med tanke på att jag får en hel del sparkar ut i midjehöjd, och bm kunde sej ana ett huvud i min ena sida så KAN bebis ligga i säte. därimot lät det på hjärtljuden som om hon ligger med huvudet ner. vi lämnade det öppet med ett "säte frågetecken" och vid nästa besök om två veckor (då hos en annan bm för min går på semester) så ska man lägga stor vikt vid bebisens läge. kan man inte då till 100% säga att huvudet är neråt blir det ett ultraljud för att kika efter. spännande ;).