ärligt talat. hela denna graviditeten, och allt runt omkring har jag haft det så jävla bra, sådant himla flyt!

om man tar det från början...


jag slapp må dåligt i början av graviditeten, mådde lite illa precis första veckan och var trött, sedan försvann det, och jag behövde endast "plågas" av det känsliga luktsinnet, och fick kväljningar av vissa lukter, som bränt och endel sköljmedel. och det kan man ju leva med!

när det avtog, gick jag helt utan krämpor hela graviditeten, sånär som på att jag fick ont i en njure i tre dagar, pyttsan lixåm. jag slapp åxå det där fenomenet att man sväller med vätska. fyra dagar, fick jag svullna anklar i värmen, då det var 35 grader och jag jobbade hela dagen... thats all.

jag har sluppit en stor klumpig mage, jag har inte fått en enda bristning. jag har sluppit gå med onda förvärkar, inga foglossningar, och faktiskt kännt mej relativt smidig hela tiden.

bebisen har varit en snäll bebis i magen som inte utsatt mej för onda sparkar mot revbenen, å sånt man hör om. en livlig krabat i magen var hon, men hon gjorde mej aldrig illa :)

sedan, förlossningen... bara det att den där blödningen kom, och jag trotts att jag ej behövde, åkte in för å kolla.. gjorde ju att jag slapp gå hemma med värkarbetet, vilket jag hade fått gjort ju. då hade jag fått pina mej igenom 1min värkar var 3:e minut å allt det där. men nu fick jag ju vara kvar på förlossningen, och tog min eda direkt och slapp allt vad smärta heter! dom värkarna jag fick utstå var förjävliga åxå, så man vet nu iaf hur värkar känns, om än i den "lindriga" graden =)

jag fick sista platsen på förlossningen, det var fullt sedan under förmiddagen! slapp altså således bli hänvisad till annat sjukhus! likaså efteråt, när vi skulle till bb, fick vi sista familjerummet! sedan fanns inga fler och då hade inte markus kunnat bo med oss! tur!

förlossningen flöt ju på som en baggis, och har inte ett enda dramatiskt minne. jag slapp spricka som en överkokt korv och klarade mej med endast några mindre bristningar och några få stygn.
jag har inte alls så ont i muttan som jag trodde man skulle ha och inte alls så svullen som jag föreställt mej man skulle vara. har inte haft ont att kissa och kunnat göra nummer två utan några problem alls redan dag två.

och barnmorskan.. först barnmorskan på mvc, birgitta, underbar, passat mej perfekt, lite äldre, erfaren, jag gillar att hon är chefsbarnmorska på mottagningen, känns lixåm... bra! den erfarnaste typ :D
och sedan på förlossningen.. Lena var som tagen rakt ur mitt drömscenario, är hon kom in kände jag bara... yes! och hon var ju åxå chefsbarnmorska! förlöst barn i tjugo år, och hon var helt fantastisk!

och bara detta med hundpassningen. att kerstin valde att hoppa över att födas fredagen den 13:e, tack, och inväntade 14:e, och dessutom startade det inte igång med att jag behövde åka in förrns på morgonen, och jag kunde ringa mamma och pappa som åkte från borås och hit för att ta tand om polly och bamse! är SÅ tacksam för det, det har gjort att jag kunnat slappna av helt under hela förloppet. att det startade på en helg så ingen av dem dem var upptagna lixåm!

och uppepå allt det här, har jag fött en fantastiskt SÖT och underbar liten dotter, en DOTTER, en tjejj, som jag sååå önskade. ville ju så gärna ha en tjejj <3

hon är så söt, perfekt, och jag är så stolt över vad jag gjort :)

ja, ordet flyt har fått en ny inneförd. när pusselbitarna verkligen faller på plats. jag är så tacksam!