Stor tjejj nu, som sitter i vagnen när vi handlar :)

Mammas cooling!

Hallåj! Nu har jag och Kerstin varit på BVC på tand-info. Det var super. Hon har ju dessutom en liten tand att stoltserna med theese days :D Det var intressant på många sätt. Kan börja med att skriva lite av det hon pratade om.

Hon sa att man ska börja borsta tänderna på dom såfort en liten bissing kikar upp, och man ska använda tandkräm direkt. En plutt stor som deras lillfingernagel. Och man ska borsta morgon och kväll. Hon rekomenderade inte att låta barnet somna med välling i sängen, för tändernas skull, isåfall skulle man se till att barnet har helt rena tänder först. Karies har visst ökat mkt på små barn så hon poängterade verkligen hur viktigt det är att ta hand om dom små grynen så barnet slipper ligga å laga hål 5 år gammal. Hon sa åxå att det är viktigt att barnet inte får småäta hela dagen. Max 6 matintag per dag sa hon (och då inkluderar det även ersättning!), och däremellan ska tänderna vila, annars står dom inte pall för syreangreppen. K äter ju 5 ggr per dag så det känns bra.

Hon gick även igenom detta med napp. Att gärna begränsa nappanvändandet för bettets skull. Att fram till ett års ålder är det ett sugbehov å sedan är det bara en vana, ett invant behov.

Vi var 7 stycken där. och jag hann göra många iaktagelser under denna halvtimmen. För det första fattar jag inte grejjen med att det första man gör är att sätta bebisen i soffan, på med haklapp och börja mata? Why? Varför inte ge innan man går hemmifrån? Eller när man kommer hem? Två av mammorna, det första dom gjorde var att börja mata, ungarna åt typ ingenting bara små-åt. Sedan är mammor så jäkla pjåskiga med sina bebisar! Kerstin är helt klart social och orädd, så härligt att se! Hon fick vara på golvet hela tiden, skitkul tyckte hon. Hon kröp fram till en liten kille å när Kerstin lät (hon låter rätt högt när hon tränar rösten ehm) så började han gråta. Vad mamman då gör är att håva upp honom fort som fan å börja ömka. Vad ger det för signaler? "Akta, andra barn är farliga!" Istället för att skojja bort det och visa att det inte är farligt. Samma sak när hon sedan kröp fram till en annan liten kille åså låg dom där åså pillade Kerstin honom i ansiktet. Då håvade den mamman upp honom fort som sjutton. VARFÖR?? Kan dom inte få utforska, känna och umgås? Dom kommer knappast peta ut ögonen på varann. Vad ger lixåm sånna beteenden för signaler till barnen? En lite äldre tjejj, 1 år typ, dängde en leksak i huvvet på Kerstin, hon blev inte ens ledsen, såg förvånad ut, jag skojjade med henne å då brydde sej inte Kerstin lixåm. Varför pjåska så? Ömka och tycka synd om. Vad skapar det? Rädda osäkra barn, det är jag säker på.

När vi skulle hem så la jag Kerstin i soffan å tog på henne ytterkläderna. När vantarna skulle på började hon gnälla. Jag sa "skärp dej Kerstin det är ju bara vantar" med lite skojjsig röst. Varpå de två matande mammorna brevid tittade på varann som om jag plågade Kerstin. Haha, wtf? Ja, hon gnäller för hon vill väl inte ha vantarna, Men hon ska ha vantarna så då får hon väl gnälla å gnöla då, det är inte farligt.

i natt har vi sovit gott!! dock blev det ingen natt utan mat igen, men eftersom kerstin inte ens åt NÅN mat igårkväll vid 20.15 innan sovdax så kan man ju knappast krävs att hon inte ska fylla på förrådet under natten, dock sov hon ända till 6 innan hon vaknade å åt :) och hon har flera nätter i rad nu sovit utan ett pip och det är sååå skönt! hon äter ju gröt kl 18.00 och jag tror hon är för mätt till kvällsmålet så from idag blir det gröt till frukost åså ska jag så smått börja introducera välling innan sovdax.

2. hur länge är han vaken mellan sovstunderna? skriv lite logg över hur han är vaken och vill sova. om han vaknar efter en kort stund, så få honom att somna om. det går, men man måste verkligen bestämma sej. påsåvis kan han vänja sej att sova lite längre, och när han gör det kommer förmodligen alla små stunder bli färre och längre istället. utgå från att han behöver cirka 15-16h sömn per dygn, om du räknar bort nattsömnen ser du hur mkt kvar det är till dagen. det låter kanske lite millitant, men lagom sömn ger bäst sömn. sover dom för mycket och för lite blir sömnen sämre. genom att få ordning på dagsömnen blir även nattsömnen bättre. det är nog lätt att bara fokusera på nattsömnen, men det är nästan bättre å börja med dagen, för då är man piggare och ger inte upp så fort. bestäm ungefärliga tider han ska sova på dagen, utsatt ifrån hur mkt han kan vara vaken, och håll dom. man måste vara konsekvent. har man lagt har man lagt! om man ger upp å plockar upp bebisen kommer denna ju aldrig få chasen att förstå vad man vill...

3. om ni får ordning på dagsömnen så tror jag natten kommer efter hand. ammas han ofta på natten? enda jag kan säga där, är att bara "sluta". se till att han äter mkt på dagen. vet fler som ammat mkt nattetid och enda sättet verkar vara att bestämma sej för ett mål att hoppa över och sedan inte ge sej, det verkar funka rätt fort. och sedan sakta skjuta fram nästa mat-mål på natten. att äta mkt på natten är ju tillslut mer än vana än ett behov när dom blir lite äldre. men man måste bestämma sej för att nu ska jag ta tag i detta. och inte ge sej, för det är samma där, då får ju bebis aldrig chansen att komma in i nya vanor. och det är viktigt att ge dom chansen att lära sej somna om själv, och utan tutte i munnen. HÄR finns mkt bra att läsa om sömn, speciellt om man följer länkarna i texten.

4. där är ju bebisar olika. men jag tror inte man ska vara så rädd för att dom gnäller lite. hon har åxå gnällt, tex liggandes på golvet. men jag har uppfattat det som att iomed att hon fått gnälla, lixåm kommit över "tröskeln" och kommit på hur hon kan roa sej själv. tar man upp dom såfort dom gnäller så får dom ju aldrig den chansen. man lär ju sej höra skillnad på gnäll, och riktig gråt osv. kerstin får gnälla och hon får vara uttråkad men det är inte farligt, jag är på tok för lat får å kånka runt på henne. hon har från början fåt vänja sej vid att sitta lite själv och verkar ha lärt sej att bli trygg i det, att mamma kommer altid snabbt tillbaka. om hon blir allt för gnällig och verkligen inte vill mer, så brukar jag först se till att hon är glad innan jag tar upp henne, typ gör pruttljud, tar fram en leksak osv, och så skiner hon ju upp, å då tar jag upp henne :)

Detta med rutiner... har märkt att en del är allergiska mot det ordet. man kan kalla det lite struktur, eller, att jag, i mitt fall, lärt känna kerstins behov såpas att vi skapat en fungerande vardag kring detta. hon får därav den sömn hon behöver och är glad hela tiden däremellan, och sover gott om natten. men mitt råd är iaf att föra lite logg över hur bebisen äter å sover, och sedan skapa en liten "plan" utifrån det och hålla på den. inte ge upp utan köra på. jag tror många ger upp för fort och bebisen får ju då aldrg chasen att komma in i sin nya vana. förmågan att ta till sej rutiner ligger inte i bebisens personlighet utan det kan alla göra bara dom får chansen.

Jag har ju själv aldrig beövt kämpa på med detta då vi började med lite rutiner redan när kerstin var 3 veckor, så vi har växt in i detta. Men jag vet många som kämpar på "i efterhand" och det verkar vara så att dom som ger sej fan och inte ger upp, lyckas, och dom som ger upp, lyckas inte :)

Sedan tycker jag man ska se rutiner som en trygghet för bebisen. det är bara så att det ÄR en trygghet och nyckeln till god sömn... Och rutiner är inte samma sak som att vara låst. TVÄRTOM tycker jag.

Nu blev det en novell. jag har försökt svara utifrån hur jag tänker, men åxå utifrån hur jag vet folk gjort för å få ordning på både dagsömn, nattsömn och för att skapa lite passande rutiner :)

Nyckelord: Konsekvens och tålamod ;)

vi var ute på promenad förut, la den tidigare idag så hon sov 11.20-11.50 (istället för 11.45-12-15) min plan med detta är att lägga henne 15.15 (istället för 15.40) för att se om hon vill sova en längre em lur å få vakna av sej själv, eller om hon vaknar tidigare å somnar lite lättare för kvällen. den senaste veckan har jag fått väcka henne 17.30 nämligen, så hon skulle kanske gärna sova lite längre men då måste hon somna tidigare för efter det får hon inte sova. kommer strypa den tiden till 17.00 längre fram åxå, alltså inte sova länge än så på em, å då bör hon lägga sej vid 15... MEN då är åxå kruxet, att får hon då för sej att sova bara en timme så står man där, men en övertrött bebis till kvällen. ja det är en fin blansgång det där, sover dom för mycket på dagen sover dom dåligt på natten, sover dom för lite på dagen sover dom åxå dåligt på natten, eller har svårt å komma till ro iaf. så det gäller att hitta just sin egen bebis sömnbehov och tider för att få allt att rulla :) och när man gjort det, så tycker jag man ska köra rätt fast på dom tiderna, det är tryggt både för en själv och bebisen.

Igår läste jag, att från 4 månaders ålder är bebisen i ett rätt stort behov av att rutiner införs. att dom behöver det då för att skapa en bra dygnsrytm och få tillräckligt med sömn både dag och natt. Fy sjutton va glad jag är att jag införde det redan från början, det verkar betydligt jobbigare att börja med det typ... nu.

förlåt för ännu mer babbel, kanske inte så intressant å läsa hehe..

natten har vart bra. jag har nu bestämmt mej för att försöka mata kerstin som tidigast 5.00 på morgonen. (nåja, förutsatt att hon ätit bra till kvällen såklart! vilket hon oftast gör numer) fasen att hon ska äta fyra, mitt i natten. och kan hon ibland klara sej till 7 så ska hon inte behöva äta 4. det är inte ofta hon äter 4 iofs, men jag vill iaf sakta men säkert skjuta fram frukostmålet.... ofta äter hon 5.30...

jag har denna veckan börjat med en grejj, som delvis kommer ur "sova hela natten". där ska man ju sk "ramsa", säga en ramsa ett visst antal gånger, som barnet förknippar med att sova. i SHN är det ju mkt regler kring den där ramsan och det kastar jag i soporna. MEN nu till saken. jag har nästan jämt sagt till kerstin "sova sej nu" när hon ska sova, även dagtid. nu har jag tänkt på att säga det tydligt och samtidigt hålla min hand på henne å säga "sova sej nu, sova sej nu" å sedan gå ifrån henne. nu har det två nätter i rad funkat att bara säga detta liggandes från sängen när hon vaknat till å börjat föra liv! "sova sej nu!" åså har hon tystnat å somnat! (fråga mej inte varför det just är sova sej nu.. bara blitt så...) det gäller att plocka russinen ur kakan så att säga! förkasta det man inte tror på å köra stenhårt på det man tror på! har man bestämt sej för något, så kör 100% inte 98 =)

på kvällarna när hon inte kommer till ro, å inte "vill" somna gör jag så att jag går in till henne, lägger henne tillbaka på sidan, vänligt men bestämt, säger "sova sej nu, god natt" lägger handen på henne å sedan går jag ut. om hon igen börjar föra liv gör jag exakt samma igen. lixom nu är det kvällen nu sover vi, pruttljud, illtjut och gympa kör vi på dagtid.

ja nu blev det ett himla babblande!
ha en fin dag =)

Eftersom jag då å då får lite frågor kring hur våra rutiner ser ut, så tänkte jag att jag kan uppdatera lite hur det ser ut just nu! sömnbehovet dagtid ändras ju och nu får hon ju lite mat åså med. man får ju anpassa sej med tiden. men jag är ganska noga med att förändrar vi lite tider åså så försöker jag hålla mej till dom. jag anser att rutiner är en stor trygghet för små barn och därför är jag rätt noga med att hålla på tiderna, dom går ju hand i hand med varandra, det är inte så att jag sitter med en klocka och lixåm inväntar på minuten ;). om vi vaknar senare, eller om vi har något inplanerat under dagen brukar jag redan på morgonen tänka ut hur vi bäst ska lösa det med sömn och mat, så har jag en improviserad plan och följer den istället just den dagen =) vilket alltid funkar super.

idag har jag beställt nya nappar. efter att blivit inspirerad av Edvard som hade napp från 6mån så testade vi idag. och det funkade ju bra, kanske är dom lättare å hålla kvar? nu har hon ju inte napp så mkt alls, men tycker det är så kul och vill gärna matcha den till dagens outfit ;) så jag beställe ett nytt gäng från MAM's hemsida. blir ju att gå upp en storlek på nappisar snart oavsett... (och det är ju inte frågan om en förmögenhet trotts allt...)

det är intressant detta med hurvida man kan forma sin bebis eller inte. självklart föds bebisar med olika personligheter och vissa får problem med onda magar medans andra slipper osv... men hur mycket möjlghet har vi att forma dom?

jag får väldigt ofta höra att jag har det så lätt, kerstin är en lätt bebis, jag vet minsann inte hur det är att ha en bebis, jag har haft tur osv osv... och jag är väl villig att hålla med litegrann, ja, kerstin är "lätt" hon har inte haft problem med ond mage vilket såklart underlättar första tiden. men med det inte sagt att det inte vart jobbigt. hon har skrikit i timmar under nätterna en period. hon åxå. hon har inte alltid somnat klockan 21 när vi lagt henne och hon har inte alltid haft sina rutiner.

jag vill dock inte hålla med om att man inte kan forma och styra sin bebis alls. det vill jag hävda, att det kan man. jag tycker det vore lite för bra för att vara sant, att jag fött ett barn, som fungerar och är precis så, som jag önskade ha det när jag tänkte mej mitt mammaliv. eller vad tror ni? har jag med mål, planer och konsekvens format kerstin till den hon är, eller föddes hon färdigpacketerad med mat å sovschema?

en sak visste jag när jag väntade barn och det var att jag skulle undvika saker, som för mej, rent egoistiskt alltså, skulle komma att bli jobbigt. tillexempel ville jag inte vänja henne att sova med oss i vår säng, för det har jag sett flera skräckexempel på. när föräldrarna inte längre vill ha bebis i sängen när denna är äldre... jag ville åxå att hon skulle kunna sitta för sej själv utan att bli hysterisk, så det har hon fått göra från början. visst, kerstin har åxå skrikit men jag har aldrig låtit henne sitta eller ligga och skrika, men som jag brukar säga, jag hinner dra upp byxorna på toan å tvätta händerna innan jag tar upp henne, hon kommer inte dö av att vara ledsen 45 sekunder...

vi började med rutiner när hon bara var 3 veckor. jag fick höra från många håll att det var minsann ingen idee, sofia, härregud, hon är inte medveten, hon vet inte ännu, du kan inte forma henne osv. men då undrar jag, när är rätt dag att börja med lite rutiner? det är ju inte så att IDAG blir hon medveten, NU kör vi, det smyger ju sej på. så vi började när hon var 3 veckor och har således helt vuxit i i detta så för henne har det alltid varit så. detta gäller kvällsrutinen. vi la henne 22, men inte somnade hon 22 till en början. jag har slitit mitt hår, och kämpat. i början somnade hon kanske halv ett på natten.. . 2-3 timmar med mycket nappinsättande, lugnande prat, somna, vakna, somna, vakna...men det rullade på och snart började hon förknippa sängen med att sova och vid 6-7 veckors ålder så somnade hon när vi la henne. så hon har vuxit in i det, för henne är det det naturliga, och det hon förväntar sej. hon somnar själv, det är vad hon förväntar sej, likväl som en bebis som ammats till sömns förväntar sej att det är så man gör när man ska sova. osv osv... det är inte så komplicerat. dom vänjer sej vid allt.

rutinen under dagen har hon skapat själv. jag har lyssnat på henne. genom att föra lite logg över sovtider och mattider lär man sej mycket om sin bebis och man får bättre kläm på sina dagar :)

kerstin är ingen extra lätt bebis. hon är heller ingen krävande och jobbig bebis (med det menar jag tex kolik eller andra speciella behov). men hon är inte född i någon stöpt form där det per automatik blir precis som hennes mamma ville ha det. för jag har haft mål, planer, och jag har kämpat. inte bara för min skull utan även för hennes. rutiner är bra för små barn, det ger dom trygghet och dom vet vad som förväntas. hon blir trygg, sover bra, och är nöjd och glad. och jag med.

i och med att vi började med detta redan från hon var pyttis har vi heller aldrig behövt bryta nån "dålig" vana, eller förändra någonting, och tagit någon "kamp"... utan vi har hela familjen växt in i vår vardag. det är heller inte så att jag kollar på klockan och "ojoj nu SKA du sova kerstin" utan på dagarna sover hon när hon är trött men det sammanfaller i princip samma tider varje dag. kvällsrutinen och läggning håller vi dock hårt på. och har hon lagt sej så har hon lagt sej, då tas hon inte upp, somnar hon inte direkt får hon ligga i sängen tills hon somnar. vi somnar ju inte heller alltiid direkt, ibland tar det lite tid =)



jag säger inte att alla bebisar är lika. heller inte att alla bebisar är lätta och okomplicerade. jag säger heller inte att det är fel att vyssja, vagga och bära. bebisar behöver närhet och KÄRLEK! vissa kräver mer närhet , andra mindre. man måste inte ha rutiner, men jag får mycket frågor kring hur jag gjort med kerstin, hur vi kan ha det så bra och nu har jag försökt dela med mej av mina tankar kring det hela. jag vill inte trampa på några tår, jag säger inte att jag gör rätt, och du gör fel. vi är individer, bebisarna är individer. vi tänker olika och det får man göra :) huvudsaken är att man lyssnar till sej själv, och sitt hjärta, och lite till sin hjärna ;)

"turn out the light, just say goodnight to yourself"

hur tänker ni nu kring detta med att utsätta bebisen/barnet för alla smittor som florerar? tänker på tex svininfluensan...

hur tänker ni med bebis och kylan som är? har ni någon speciell temperatur då ni stannar inne med bebisen?

jag blir så fundersam för jag har läst på flera ställen att man inte rekomenderar att ta ut bebisen om det är kallare än -10? då undrar jag om dom som bor i norr sitter inne hela vintern? jamenar där är ju 10 minus en "varm" dag många gånger?

jag går inte på långpromenad om det är väldigt kallt. jag tänker inte på att hon skulle frysa eller så för det är ju bara att klä henne varmt å ner i den goa åkpåsen, men just att andas in den kalla luften? eller är dom så stora nu att det inte är nån fara? kanske värre med spädisar?

Kerstin sov en timme efter läggning sedan var hon pigg som en mört! efter en timme somnade hon dock helt plötsligt och sov iaf till halv fyra. då var hon orolig och stökade runt. vid 4 gav jag henne frukost. hon brukar ju äta 6, men det verkar som att är hon sover lite oroligare så kryper hungern sej på tidigare. efter hon ätit somnade hon ganska snabbt om iallafall... men jag var smått irriterad asså, men man får bita ihop :). sedan sov hon och började stöka igen vid 8-tiden, men då flyttade jag hennes lilla korg till vår säng, så jag slipper gå upp å bädda om henne åså, hon sov sedan till kvart i tio. så egentligen är det väl en bra natt, jag vet att det för många är en supernatt, detta som jag tycker är en pissnatt men man får nog ställa in sej på att det kan bli lite oroligare sömn ett tag, verkar vara vanligt i denna åldern.

Sov-promenad-vagn-prat:

Nu ska vi snart gå en promenad. här har jag fått ett dilemma. förr sov alltid kerstin sin fm/lunch-lur i vagnen, men nu vill jag inte ha henne ute å sova, tycker det är för kallt... å dessutom vaknar hon redan under promenaden och ligger å kikar. å sen blir det svårt å få henne att fortsätta lunch-luren inne efter att hon slumrat en kortis i vagnen. vilket gör att sömnen på dagen blir lite skev i propotion till nattdax. så nu funderar jag på att om iaf nån vecka prova ha henne i sittvagnen så hon kan "vara med" mer på promenaden så vi kan gå ut direkt när vi är klara med morgonbestyren. som det ser ut nu väntar jag tills vi vart vakna 1,5 timme för då har kerstin brukat behöva sova igen. men om hon sitter med på promenaden kan hon ju såfall kanske sova när vi kommer in. jag ska nog prova det! men är det inte tidigt att använda sitt delen vid 4mån? men vet flera som gör det dock...

Mat-prat:

...sedan har jag en fundering till. om 5 dagar ska hon ju börja med Babysemp 2. nu tog vår etta slut så vi köpte tvåan, tanken var att det skulle bli NAN 2 istället, men nu köpte Markus sepmers 2:a. kan det vara dåligt på någotvis att hon börjar med tvåan någa dagar för tidigt?
men sedan ska vi nog prova NAN istället. hon blir så trög i magen av semper. sålänge vi ger Bifidus en gång om dagen funkar det bra men den är så dyr och glömmer man köpa ny blir hon trög direkt. det verkar som magarna funkar bättre men NAN, så ska prova det. vad har ni för erfarenheter?

skämt åsido, vad tycker ni om en sådan "leksak"?

tyckte det var dax att börja byta ut dom där kolik-flarrorna nu, man diskar ju delar till förbannele asså... och det är ju knappast nödvändigt längre. dock har jag ren separationsångest från dom där nappflaskorna så tänkte ta det pö om pö. så nu byter jag ut dom två små (165ml) som jag har eftersom hon oftast äter 165 per mål nu så dom är lite väl små att blanda i. trodde jag skulle behöva köpa dom där helfärgade MAM-flaskorna med 2:ans dinapp, MEN nere på konsum hade dom nästa generation MAM-flarra! med 3:ans dinapp, och kolla sikka snyggingar! skitbra med att jag fick två 3-nappar, men än får hon ha tvåans, och det har jag ju sex stycken så... sparar 3:orna tills hon blir liite större iaf :)

jag vill inte vara fördomsfull och jag hoppas inte jag trampar någon på tårna nu... men vad anser ni om att man ammar sina barn in i lite "högre" ålder? jag läste på ett forum för ett tag sedan, om en som ammade sin 2,5 åring... hon tyckte det var så mysigt när han kom hem från dagis och drog upp mammsens tröjja å la sej och snuttade. jag bara känner spontant att det känns lite... eh... ehm... perverst. no offence. alla gör såklart som dom vill, men min egna åsikt är att det känns lite konstigt att amma ett barn som både pratar och har åsikter och är stor nog att äta riktig mat på egen hand. men nu ammar jag ju inte över huvud taget så mina åsikter kanske går lite väl åt ena hållet? vad säger ni om saken? skulle ni kunna tänka er att amma ert barn i 2-3 år?

hur resonerar ni kring nappen? hur mycket får en bebis/barn ha sin napp? några speciella regler eller hur gör ni? har ni nån tanke på hur länge ni kommer låta barnet ha napp?

vi har gjort så att kerstin får ha sin napp när hon ska sova. och bara då. när hon är vaken så är det nappfritt, då vill jag att hon ska göra annat, prata, leka med leksakerna, koncentrera sej på annat helt enkelt. eftersom hon bara får ha napp vid sovdax får jag för mej att hon åxå då förknippar nappen med lugn å ro och att man ska sova. hon får åxå ha den när vi åker bil. på morgonen vid 6 när hon ätit försöker jag i möjligaste mån få henne att somna om utan napp, det funkar ungefär hälften av gångerna. sedan kan man säga att hon får den om hon blir ledsen, men när hon blir gnällig så är det sovdax, så det går hand i hand.

jag har inte funderat så mycket på hur länge det är "okej" med nappen. har ni några tankar kring det? och hur vänjer man lättast bort den när den dagen kommer?

Låter ni era bebisar titta på TV?