det går mer och mer upp för mej att jag är gravid. det är så jävla sjukt egentligen. va?  ush. lixåm nu är det vecka 16+0. om en månad har halva jäkla tiden passerat. inte för att det gått fort, tiden alltså, men det börjar bli lite mer verkligt. de stora riskerna att något går snett har ju passerat, där i vecka 12, och jag börjar nånstans inse att detta faktiskt KAN gå vägen. all the way lixåm. jag är inte alls rädd för förlossning, det verkar spännande, jag är inte rädd för att få ett barn i mitt liv, det blir bara kul. jag är rädd för själva graviditeten, jag är livrädd för det faktum att jag ska bli tjock. vem vet hur min kropp kommer utvecklas? helt okontrollerat. jag har alltid varit så smal lixåm. hur stor mage kommer jag få? tänk om jag får en sån monstermage full av bristningar? jag är övertygad om att hur det än slutar är allt en bagatell när barnet är ute, men nu sitter jag här i vecka 16 och man lever ju här och nu, eller hur...
längtar iaf till rutinultraljudet jag vill veta kön NU! och ser dom det inte bokar jag ett omgående UL på mamma mia. hoppas allt ser bra ut. men magen växer ju liiiiiiite, så något händer ju iaf.