Kerstin är väldigt bestämd. Och då menar jag inte sådär envis och trottsig som småbarn alltid är, utan hon är även otroligt bestämd. Dagispersonalen har häpnats över hennes sätt att vara ända sedan hon började i December förra året. Har Kerstin bestämt sej för något, då är det lixåm så. Inga vredesutbrott och utspel, utan hon bara har bestämt sej.

 

Nu står jag och undrar varför mitt barn vid så ringa ålder så tydigt visar vad hon vill kort och koncist, med nått ord och med kroppen och sedan diskutterar hon inte det mer. Hon gör som jag. Våra barn blir lixåm som oss. Dom gör inte som vi säger, dom gör som vi gör.