Okej, ni som inte kunnat sova i natt för att ett mystiskt vrålande ekat genom etern... Jag ber om ursäkt, Kerstin har haft vad man kan kalla en dålig natt. Detta förekom även några nätter förra veckan, men inatt var det ju helt befängt. Hon vaknade första gången vid 4-tiden och gormade, men det var först vid 05 som det tog riktig skruv. Oh holy mother säger jag. Hon har stått och fullkomligt illvrålat rakt ut, såpass att hon lixåm tappar rösten på höjden. Hon är inte ledsen, utan det känns som hon sätter oss på prov. Hon har ett mål, hon vill upp från sängen och hon vill leka eller bli runtburen. Detta är inget vi pysslar med i det Nilsen/Andersonsska hemmet vid denna tidpunkt på dygnet. Nu tänker säket flera av er "men gud hon har säkert ont nånstans?!" svar, nej, hon har inte ont nånstans. Skulle något besvära henne på det viset borde det inte upphöra sekunden hon får komma ner på golvet. Nej nej, den går jag inte på. Detta är nån slags trotts och jag ser bara en lösning på det hela. Ignorera henne. Självklart känns det lockade att ta upp henne och låta henne knata iväg och leka så man får tyst på'na men det är inget jag vill att hon ska lära sej. Hennes envishet och vilja får aldrig vinna över min dito i sånna här situationer, vem vet vart tillvaron tar vägen då, puh oh no no no... Jag pratar med henne. "Kerstin, nu ska vi sova, lägg dej ner" osv innemellan. Detta fungerar alltid de få gånger när hon vaknar till och surrar på natten, men man kan säga för att citera en vän... Att försöka tala K till rätta när hon beteer sej sådär är som att försöka gnaga ner Eiffeltornet. Ja, så hon får stå där och gorma. "men gud, vad är hon för mamma, tar hon inte upp henne? tankar trygghet? Stackars barn!" , tänker säkert en handfull av er nu. Jodo, lugn bara lugn, Även jag tar upp min onge ibland. Bara att hon blir fly förbannad av att sitta hos mej. Så då kan hon likväl stå där och gorma och tjuta i sängen... Jag är inte av åsikten att det alltid är synd om barn som lipar helt enkelt. Man hör ju skillnad på gråt-gråt-ledsen och annan grå och gnölt. Detta är helt klart inget jag vill uppmundta genom att vika mej... Jag tror helt klart på att ignorering är det bästa i detta fall.

Hur gick det då? Haha, jo hon gormade från 5-7 då somnade hon till och sov till 8 och började igen. Detta är dock en bra tid att gå upp, så såfort hon satte sej ner och satt tyst och förnöjt, dvs tog en paus i gormandet, så tog jag upp henne. Sedan har vi varit ute och lekt och varit och storhandlat. Nu sover hon en välbehövlig middagsur ;)

Ja, så charmanta barn kan vara ibland alltså :P