Asså HÄRREGUD. Jag är SÅ glad att jag tog beslutet att stanna hemma idag. Hundratals bilar står fast i avfarterna från Nynäsvägen, och jag hade helt sonika inte kommit hem även om jag hade lyckats ta mej TILL jobbet i morses. Bara på vägen utanför oss här står det säkert 10-15 bilar som kört fast.
Eftersom jag hann lämna Kerstin på morgonen iom att min vision var att ta mej till jobbet, så innebar det ju att jag måste lyckas hämta henne åxå. Alternativ 1: Ta ut bilen, ställ dej i alla köer, kör fast, körfast igen, skotta, köa. Alternativ 2: Pulsa sej fram i snöstorm, tidvid 80-90cm snö, oplogat, halt, kallt, ena vägen utan barn andra vägen MED barn på armen. Uttrycket pest eller kolera har ju aldrig kännts så passande. Jag valde alternativ 2. Tog på mej Markus snowboardutrustning och begav mej. När jag väl kom fram till dagis var jag så trött att jag fick delta i mellis för att samla kraft att gå hem igen haha. Kerstin tyckte det var roligt med all snö i ungefär 30 sekunder. "Titta mamma de e manga snöar utte!" Mmmmm.... kan man säga. Hon kunde ju inte gå alls knappt, bara precis genom lilla centrum, resten har jag fått bära henne. Mjölksyran i armar och ben har aldrig varit mer påtaglig. Men tillslut kom vi iaf hem igen. SKÖNT! Nu får detta fan vara fixat imårrn så man kommer till jobbet. Har iaf bytt bort min öppning imårrn. Jag bor såpass långt bort att det är bättre nån som bor närmre klniken öppnar, mindre risk för förseingar då iaf.