Bara att inse att jag fått en väldigt självständig dotter. Idag är inte första gången hon vill vara ensam på sitt rum och pyssla med sitt med stängd dörr och jag får inte komma in. Jag försöker ändå respektera att det är hennes rum och klampar inte in utan att knacka först, men jag går ju och kollar till henne ofta såklart. Nu skulle jag gå ut med hundarna men hon ville inte följa med, somvanligt. Så efter mycket om och med gick jag ut, utan henne. Hon ville stanna här sa hon. Stod en stund utanför dörren och gick in å frågade igen men hon ville STANNA HÄR. Så jag sa att hon kan se mej genom fönstret och då ser jag om hon blir rädd och då kommer jag in igen. Åså gick jag ut. Kerstin stod där i fönsret och vinkade och när jag efter 5-6 minuter kom in igen var hon så nöjd å glad så och satt och tittade på Rasmus Nalle. Jaha?, känner mej hur ägd somhelst haha!

 

Det är viktigt för mej att fullfölja alla "hot" liksom alla mutor. Likaså att jag lyssnar på henne (i den mån det går) och ta hennes svar och vilja på allvar (somsagt i den mån det går, självklart). Jag tycker det är viktigt att man lär sej att ens vilja och åsikt ska tas på allvar och respekteras, likaså vill jag att hon tar det jag säger på allvar. Även att man lär sej handling och konsekvens. Säger du att du absolut ska stanna här, så får du göra det, med risk att du tycker det är obehagligt, men då har man kanske lärt sej något till nästa gång.

 

Kändes väldigt nervöst att lämna henne, hade hon börjat gråta hade jag rusat in, likaså om hon gått ner från att stå vid fönstret hade jag gått in direkt. Men nu stod hon där och vinkade så glatt, så det funkade ju jättebra. Jäkla unge ;)