Så låter det här hemma just nu. Markus duger inte till nånting utan det är bara mamma som gäller. Markus får inte ens ta ut henne från bilen utan hon kränger, grinar och ropar på mamma. Vill inte gå på toa med pappa, vill inte ditt med pappa vill inte datt med pappa. med mej gör hon allt med glad min. SUCK. Kerstin har aldrig varit mammig, detta är första gången. Är pappa med ska hon hålla min hand, sitta i mitt knä osv, saker som hon aldrig vill annars om vi är själva. Undrar vad detta beror på! Markus har vart iväg några dagar det sista men det kan ju knappast ha med det att göra. Finns det nån känd "fas" vid två år dom kan bli såhär? Hursomhelst är ju detta ingenting Kerstin får styra över. Hon får inte bestämma vem som ska lyfta ur henne ur bilen. Skulle jag göra allt Kerstin vill jag ska göra skulle jag få agera ensamstående förälder. Så, hon får vackert umgås även med sin käre far. Och jag hoppas att detta lilla plåster snart släpper taget igen puh.