Rent spontant är svaret på denna frågan Nej. Jag vill inte ha fler barn. Det lilla jag hann tänka på barn innan jag fick Kerstin var att jag ville ha ett barn. Ett. Men jag hann aldrig botanisera bland barn-tankarna eftersom Kerstin kom oplanerad. Och min känsla har inte förändrats. Jag är jättenöjd med Kerstin och känner inte att jag vill ha fler barn. Därimot säger jag inte att jag inte kommer vilja ha fler barn i framtiden. Det kan ju förändras. Men en sak är iallafall säker.

OM jag och Markus nångång skaffar ett till barn kommer det vara för att vi båda vill och önskar ett till barn, och inte för att man måste eller borde skaffa ett syskon till Kerstin.

Om det är två år fram i tiden eller tio, har jag ingen aning om. Jag har ingen aning om den känslan ens kommer.

Många säger att ett syskon är det bästa man kan ge sitt barn. Det talas ofta om syskon som om det är något en bra förälder GER sitt barn. Syskon måste alla ha. Den kärleken är obeskrivlig. Det ska inte gå för länge mellan barnen då har dom ingen nytta av varandra.

Jag blir både irriterad och lite ledsen när jag läser och hör sådant. Jag är ensambarn och har aldrig i mitt liv ens tänkt tanken på hur det skulle varit att ha ett syskon. Jag har aldrig längtat efter ett syskon eller varit avundsjuk på dom som haft. Jag har haft världens bästa uppväxt och skulle aldrig nånsin ha velat dela den med ett syskon. Jag vet ju inget annat än att vara "ensambarn" och ser inget negativt i att Kerstin eventuellt blir ett "ensambarn".

Så svaret är nej, jag vill inte ha fler barn. MEN, jag säger inte att den känslan inte kan förändras med åren :)