Sur-Polly
Publicerat: 2011-07-26 Kl: 22:32:15 | I kategori: Bamse & Polly | 1 kommentarerPolly beteer sej likadant mot andra hundar. Hon är nämligen inget större fan av hundar i allmänhet. Jag har under snart ett år hänvisat henne till en egen plats när hon morrar, men det hjälper inte. Hon vill ändå vara vid Kerstin på någotvis, och drar sej dit K är. När vi kommer hem jag och Kerstin och hundarna varit hemma så blir Polly jätteglad att se K, och hälsar snabbt på mej och sedan massvis på Kerstin. När Kerstin tex slår sej och blir sådär riktigt riktigt ledsen, är Polly där direkt och slickar K i örat, och ska hjälpa till på något vis.
Jag blir inte klok på detta, och jag känner att jag, och POLLY behöver proffshjälp!

Denna bilden illustrerar verkligen beteendet. Polly sänker huvud och svans,
gör sej liten, det handlar inte om aggression eller maktkamp, visa sej stor,
utan hon är osäker och noga med att visa att hon vill inget illa. Hon drar sej
inte undan helt, utan vandrar runt och morrar på lite behörigt avstånd.
Hon verkar både vilja ha kakan, men ändå äta upp den!

Hej.
Jag är ingen hundpsykolog MEN jag har några tankar att dela med mej av...
Låt henne hållas, gör ingen "affär" av det hela, bara tala med lugn röst och visa att de inte är nått att bry sej om.
Ja tror inte på att hänvisa henne till en egen plats när hon morrar. Då gör man ju en rät stor åtgärd - en affär av det hela, och det kan få hunden att känna mer osäkerhet...
Jag skulle bara säga, helt lugnt och vänligt men med stadig, trygg o säker röst: "Ja, jag förstår. Nu är det bra Polly." Sedan klappa och uppmuntra lite försiktigt när morret och det osäkra beteendet upphör. Inget översvallande beröm, utan lite lagom positiv bekräftelse bara.
Hunden verkar ju helt klart tycka mycket om barnet. :)
Men små barns kroppsspråk, ljud osv kan verka mycket underligt för hundar och det är inte så konstigt med osäkerhet inför barn egentligen.
Men som sagt. Polly verkar ju inte hotfull på nåt som helst sätt. Jag tror inte att hon är direkt rädd heller. Jag tror de går över om man inte gör så stor sak av det. Låta henne hållas, tala lugnande och berömma när de funkar utan morr. Som sagt. Lycka till, kram!