Sur-Polly

     Publicerat: 2011-07-26 Kl: 22:32:15 | I kategori: Bamse & Polly | 1 kommentarer

Jag efterlyser nån riktigt bra hundpsykolog i Stockholmstrtakten. Polly morrar på Kerstin dagarna i ända och det gör mej så ledsen att hon inte förstår att hon inte måste det, allt är bra. Polly är INTE aggresiv, hon är osäker och rädd för barn. Polly BITER inte, hon morrar bara. Hon talar om gång på gång att hon inte vill, att Kerstin ska låta henne vara. Hon gör sej liten och låg och visar med hela sin kropp att hon inte vill något illa. Jag vill inte bestraffa bort morrandet, men heller inte muta henne. Jag vill lösa orsken till ATT hon morrar, att hon inte ska behöva känna att hon måste det. Måste förändra Pollys inställning till Kerstin (och barn) man kan inte bara bestraffa bort symptomen. TRO MEJ, Kerstin befinner sej inte på NÅGOT sätt i fara, detta problemet är Pollys, och Pollys känslolivs.

Polly beteer sej likadant mot andra hundar. Hon är nämligen inget större fan av hundar i allmänhet. Jag har under snart ett år hänvisat henne till en egen plats när hon morrar, men det hjälper inte. Hon vill ändå vara vid Kerstin på någotvis, och drar sej dit K är. När vi kommer hem jag och Kerstin och hundarna varit hemma så blir Polly jätteglad att se K, och hälsar snabbt på mej och sedan massvis på Kerstin. När Kerstin tex slår sej och blir sådär riktigt riktigt ledsen, är Polly där direkt och slickar K i örat, och ska hjälpa till på något vis.

Jag blir inte klok på detta, och jag känner att jag, och POLLY behöver proffshjälp!


Denna bilden illustrerar verkligen beteendet. Polly sänker huvud och svans,
gör sej liten, det handlar inte om aggression eller maktkamp, visa sej stor,
utan hon är osäker och noga med att visa att hon vill inget illa. Hon drar sej
inte undan helt, utan vandrar runt och morrar på lite behörigt avstånd.

Hon verkar både vilja ha kakan, men ändå äta upp den!
Postat av: Stina

Hej.



Jag är ingen hundpsykolog MEN jag har några tankar att dela med mej av...



Låt henne hållas, gör ingen "affär" av det hela, bara tala med lugn röst och visa att de inte är nått att bry sej om.

Ja tror inte på att hänvisa henne till en egen plats när hon morrar. Då gör man ju en rät stor åtgärd - en affär av det hela, och det kan få hunden att känna mer osäkerhet...

Jag skulle bara säga, helt lugnt och vänligt men med stadig, trygg o säker röst: "Ja, jag förstår. Nu är det bra Polly." Sedan klappa och uppmuntra lite försiktigt när morret och det osäkra beteendet upphör. Inget översvallande beröm, utan lite lagom positiv bekräftelse bara.



Hunden verkar ju helt klart tycka mycket om barnet. :)

Men små barns kroppsspråk, ljud osv kan verka mycket underligt för hundar och det är inte så konstigt med osäkerhet inför barn egentligen.



Men som sagt. Polly verkar ju inte hotfull på nåt som helst sätt. Jag tror inte att hon är direkt rädd heller. Jag tror de går över om man inte gör så stor sak av det. Låta henne hållas, tala lugnande och berömma när de funkar utan morr. Som sagt. Lycka till, kram!

2011-07-28 @ 01:35:02

Det är kul med kommentarer så lämna gärna ett avtryck =)

MEN, läs gärna inlägget innan du kommenterar.

OM DU BARA HAR TÄNKT GÖRA REKLAM FÖR DIN BLOGG/TÄVLING WHATEVER SÅ KVISTA IVÄG NÅNANNANSTANS! TACK! (din kommentar kommer ändå bara raderas och inte klickar jag mej till din blogg heller!)


Vem är du?:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Din bloggadress, så jag kan hälsa på hos dej =) :

Kommentar: