Fy fan. Hjärtat i halsgropen. "Duns". Det som oroade mej igår, skedde idag. Jag vände ryggen till Kerstin i soffan för att ställa undan hundarnas vattenskål.  DUNS. Och där ligger hon, på golvet, som en liten räka, och så kommer gråten, den där hjärteskärande gråten som bara kommer när hon slår sej riktigt ordentligt. Bulan var där direkt. Älskade barn. 1 hel meter, rakt ner från ryggstödet på soffan.

Jag har pratat med sjukvårdsupplysningen. Eftersom K inte varit avsvimmad så kan jag avvakta hemma sa hon. Noga koll på bulan som ska vara hård, och att hon inte kräks. Hon får gärna sova men vi ska kolla henne imellanåt så hon reagerar när man tar på henne, även i sömnen. Och jag som ska jobba. Känns inte bra idag :'(