Ush jag är inte riktigt i fas. en jag känner ska imorgon opereras för hjärntumör... och det känns bara så jävla orättvist och olustigt alltihopa. konstant klump i magen, och man kan inte ens föreställa sej hur det känns för personen och dennes anhöriga... man får bara hoppas allt går fint, och att det är en ofarlig tumör och att han är på benen snabbt igen. livet är orättvist :(... denna personen hade åxå för inte längesedan alla anledningar i världen till en oerhörd lycka, åså ger lixåm universum igen, typ som nån motvikt.. kanske togs det i lite väl mycket här :'(

Imorgon klockan 8 är alla tankar hos DEJ.

Usch och fy för såna tråkigheter. Men jag hoppas det går så bra för din vän som det gjorde för min. Dagen innan julafton 2004 kollapsade en av mina killkompisar när de var ute och högg gran. Han hade en hjärntumör som ingen ville operera först. Men en doktor från Malmö hörde om hans fall och kom till Linköping. Tumören opererades ut och det gick bra. Min vän överlevde, har "bara" lite nedsatt syn, balans och lite annorlunda tal. Men han lever vilket vi är otroligt tacksamma för. Jag hoppas ni får samma solskenshistoria!

Usch vad hemskt! Det är verkligen orättvist ibland..



Min bror hade en tjej förut som var väldigt allergisk mot skaldjur. Hon visste dock inte riktigt hur allvarligt det var och bara av att vara i samma rum fick hon en sådan kraftig allergisk chock att hon höll på att dö. Hon klarade sig i alla fall men ett litet tag senare blev hon rånad vid en bankomat och hotad till livet. Då gick det också bra.. Ett litet tag senare igen praktiserade hon på Falu lasarett, tog hissen för att åka hem och bara föll ihop. Då hade hon fått en hjärnblödning och dog. Allt detta hände under väldigt kort tid och man förstår inte hur det kan vara så orättvist. Hon är oerhört, oerhört saknad.

Ja usch det är en riktigt tragisk historia men hoppas att det går bra för honom.

Kramar

alla mina tankar kommer vara hos honom imorgon!