Tror jag nu kliver in i tredje veckan utan sömn för min del. Självklart inte HELT utan sömn, men kanske 1-4h per natt. Jasså? tänker kanske nån nu, har den där dryga morsan med den såååå snäääälla ungen äntligen fått känna på hur det är att ha småbarn? Sorry folks, Kerstin är inte anledningen hon sover som en gris 19-8.30.

Därimot har jag slutat med mina Sertralin. Ni som hängt här ett tag vet ju att jag började äta antideppressiv medicin mot min oro för snart ett år sedan. Jag vill inte äta den mer. Jag är trött på de biverkningar jag får såsom håravfall, ont i magen och att dessuton vara rätt känslolös. Jag känner att min oro inför allt går lättare att hantera med medicin men nu vill jag prova utan. Om något hemskt händer mej eller min familj lär det ske oavsett om jag äter medicin eller inte... Sertralinet förhindrar ju inte att något händer därav vill jag nu jobba med min oro utan kemiska sustanser. Något hemskt hände ändå min pappa fick cancer i sin hals...

Hursomhelst la jag iaf av med Sertralinet för ca tre veckor sedan. Det finns positiva saker och det är att jag omgående slutat tappa så mkt hår och att jag kan känna känslor igen framförallt känslan att bli rörd tex när nån fått barn! En sådan sak passerade mej med en gäspning när jag åt medicin.

MEN det finns flertalet jobbiga saker som uppkommer när medicinen sätts ut och då är det inte direkt min oro utan andra sk utsättningssymptom. Jag har vad som kallas brainzapps vilka är svåra att förklara om man inte upplevt det men det känns som om jag får en elstöt i bröstet som slår upp i halsen och genom huvudet varje gång jag fokuserar om min blick. Detta är ett beskrivet fenomen vid utsättning av seratoninpreparat och extremt obehagligt. Har haft detta i 2,5 vecka nu. Dessutom har jag en gnagande olulstkänsla hela tiden. Dessa saker går att leva med, det stör men jag lider inte... Värst är denna förbannade SÖMNLÖSHETEN!

Det är inte bara så enkelt att jag har svårt att sova utan kroppen hamnar i nått jävla rastlös-mode när jag lägger mej som inte är från denna värld! Det spritter i hela kroppen och det pirrar i magen och det är hemskt! Har jag tur somnar jag innan sex på morgonen och då lägger hag mej vid 22. Härligt va? Är ett trött vrak på dagen av förklarliga skäl... Lättirriterad och dödstrött. Jag känner ibland att jag bara har lust att börja medicinera igen för att slippa dessa besvär men jag vill härda ut för det går över!

Förmodligen har jag satt ut medicinen lite för fort. Man ska trappa ner sakta sakta vilket jag tyckt jag gjort men vid närmare efterforskning verkar man behöva göra det ännu långsammare. Men nu är det gjort och har jag klarat tre veckor är det bara att köra vidare. Jag har gjort det på eget bevåg och utan samrådan med min kurator. Detta för att jag fick inte ett uns stöd när jag tog upp detta i somras så det kändes lönlöst...

Det känns sååå lockande att ta något att sova på men jag vill inte göra mej beroende av insomningshjälp varesej fysiskt eller psykiskt och då kan jag ju likväl äta Sertralinet istället...

Nåja ännu är ju kvällen ung, bara 03.10! Vi får väl se när John Blund passerar idag om han ens bemödar sej att svänga förbi...