Man är inte dum för att man bara är 8 månader brukar jag säga. Det är så tydligt ibland hur utstuderat Kerstin gör saker, och hon är knappast ensam bebis om att linda sina föräldrar runt sitt lillfinger med krokodiltårar och stora gester.

Låt mej presentera ett exempel:

På kvällen äter Kerstin gröt. Hon har ända sedan hon var typ 8 veckor krånglat med kvällsmålet oavsett vad hon fått, ersättning, gröt, välling osv. Vi försökte länge fnula på vad det berodde på. Har hon sovit för lite? Trött? Sovit för mycket? När åt hon senast, är hon mätt? För hungrig? Och provat olika varianter utifrån det, men inget har fungerat. TILLS vi lyckades lura henne och ge kvällsflaskan FÖRE pyamas, då surplade hon i sej som aldrig förr. I två dagar, sedan gick hon inte på den längre. Vi bytte till gröt, det gick bra, ett tag. Sedan började hon knipa igen munnen och krångla med det åxå. När vi lyckades lura henne med att ge mat före pyamas och kvällsbestyr, så insåg vi att det är en fix-idé hon har, hon bara SKA krångla med kvällsmaten, dra ut på det, eller vad det nu är hon vill. Inget snack om saken.

Nu har hon tagit detta till en ny nivå. Förr knep hon igen munnen och sa "mmm" och vände bort huvudet när hon inte ville ha gröten på kvällen. Detta för att hon vill ha "gotte" på, dvs fruktpuré av nått slag, för då duger det minsann. Det var hennes sätt att säga "nej jag vill ha gotte på gröten!". Men, nu, har hon somsagt avancerat, levlat upp så att säga. När det inte är gotte på gröten drar hon fram det tunga artelleriet, en kiknande gråt, stooora tårar, rött ansikte och miner som skulle kunna få en att tro att nån håller på å såga av henne foten. Första gången började man ju undra, är gröten för varm? Har hon ont? Vad händer? Till vi sett att hon sneglar över kanten å ner i tallriken för å se om det är nått gotte där, innan hon bestämmer sej för att braka loss. Helt otroligt. Så när man då går och hämtar gotte på gröten, kikar hon först i tallriken för att se så det verkligen ligger där och att vi inte lurar henne.

My lovley little bastard!
Man är somsagt inte dum bara för att man är 8 månader.

Jag tror verkligen inte Kerstin är ensam med detta. Det är nog många bebisar där ute som vet hur dom ska få sina mammors mammahjärtan att blöda, om man bara tar till med lipen. BUHUUUUUU hjäääääälp mej jag nuddade huvudet i golvet AAAAJ jag dör mamma, aj! buuuhuuu... BUHUUUU lämna mej inte här sjääääääääälv BUUHUUU världen går under om jag måste ligga här själv en minut MAMMAAAA!

Nej ni mamas, dax att gaska upp sej! Är det farligt att gråta lite? Nej, är det farligt att vara ensam i en minut? Nej. Vi måste ta tillbaka makten mammor! Innan våra bebisar tar över samhället. Inte låta oss luras av krokodiltårar och grand gestures. Våra öron måste sålla äkta från skådespel. Låt dom få chansen att komma på hur man gör när man roar sej själv, låt dom få chansen att växa som små människor, växa i sej själva, dom kan! Vi finns där med vår kärlek, det vet dom, och det vet vi. Dom är smartare än vi tror, dom små liven :D

And we love them!

Haha.. känner igen det där. Det bästa är när Nico sätter igång med stora krokodiltårarna och låtsasgråten men inte riktigt kan hålla sig utan fnissar till ibland mitt i allt.



Eller när han ligger i sängen och skriker till så jag tänker att nu måste han ha skadat sig, man rusar in och han ligger där och flinar som om han vill säga: Gick du på den?

heheh lilla kerstin! =D Så där har aldrig Oliver gjort, men däremot om han råkar vända runt och hamna på rygg och "slå i" huvudet så kan han ligga tyst i ett par sekunder för att sen "bhäääÄÄÄ" och sen vara tyst, sen börja igen om jag inte kommer. Han tittar på mig med ledsna ögon som om han sa "Men mamma jag trillade! Kom och plocka upp mig" Idag provade jag med att säga till honom att vända sig själv men han slutade inte "gråta" och då gav jag mig, som alltid. Jag tycker om att trösta. Hönsmamma som jag är, men som du skriver. Vi kanske måste gaska upp oss lite :P

Bebisar är INTE manipulativa, så små barn kan inte medvetet göra saker för att jävlas och kan inte göra saker utstuderat.

Det är heller inte farligt att gråta lite men bebisar gråter absolut inte för nöjets skull utan har alltid en anledning till att gråta.



Krokodiltårar betyder för övrigt falska tårar och inte att det kommer stora tårar, bebisar luras inte med sitt gråt.

De är inte dumma men heller inte så smarta för att kunna manipulera.

hahaha, underbart! <3

Hahaha... jag har gått in här om och om igen sedan du skrev för jag bara visste att någon skulle få rabies och skriva att bebisar inte kan manipulera..haha



Jo, det kan de.. inte med en utstuderad baktanke som vuxna, men de testar vad som funkar. Vill jag bli upplyft och jag vet att jag blir det om jag gråter så testar jag att gråta.... Till och med en hamster kan lära sig effekterna av ett visst agerande... Så om man säger att barn inte kan imitera gråt för att få vad de önskar så anser man att ens bebis är mindre smart än en liten gnagare... :P

Hahaha du är för underbar och jag håller med till tusen!

Haha.. va roligt, tänkte precis på de idag när Elma fick ligga på golvet och när hon inte vill längre är det SÅ fruktansvärt synd om henne!! Synd för henne bara att hennes mamma är äldst i en syskonskara på 6 så jag har sett det ena & de andra, hoho.. Annat blir det när papps kommer hem, då åker man upp på armen efter minsta pip..Min lilla fejkgråtare! Elma gråter dock inte, hon låter bara "fejk"-ledsen.. Nu låter de ju som jag aldrig tar upp henne, såklart gör ja de! Men ja rusar inte och tar upp henne för minsta lilla, ibland behöver man kämpa lite också, annars kommer man ingen vart =)

Hejja du ;)

Kram Johanna & Elma

Haha det där känner jag igen, inte med maten än som tur är för där sköter sig Alexis ganska bra men ibland så dunkar hon huvudet i golvet när hon rullar runt och så tittar hon på mig och börjar gråta de där stora krokodiltårarna.

Men i såna fall brukar jag inte bry mig så mycket, sedan finns det ju de gånger då hon verkligen dunkar i sig ordentligt och det hörs att det gör ont. Då får man trösta lite.



Kram

Emma: Rabies? Jag upplyste bara om att bebisar inte kan manipulera eller låtsasgråta.

Den som tror det kan ju ta och läsa på lite istället.

Min son är verkligen inte dum i huvudet och han har aldrig någonsin "härmat gråt" för att manipulera mig till att göra något utan har han gråtit så har det varit av en anledning.



Jag hoppas att du Sofia inte tog illa upp av det jag skrev för det var inte med en arg ton jag skrev kommentaren.

Faktum är att jag tror på det du säger. Har länge varit emot det där att så små bebisar kan "manipulera" för att få vad dom vill. Men nu har jag sett att det har börjat redan i denna tidiga ålder! Det syns så tydligt... Jag har svårt att agera därefter, dvs jag har svårt att inte ta uppnär hon gråter osv. Men man märker ju vilket som är äkta...