Jag kan inte tillräckligt många gånger säga hur glad jag är över att ha mina vovvar! när man är ledsen och uppgiven räcker jag att gosa in näsan i dem och snyfta lite åså känns allt mycket bättre! tycker faktiskt att jag har iaf nästan samma tid för dom som tidigare. det är väl gånger som vi sitter i soffan och kerstin bara ska äta och äta som man känner att gaah jag vill bara lägga bort kerstin och gosa med polly istället (polly stor för gosandet i denna familjen bamse trivs bra på golvet =) ). när kerstin sover gott i sin säng är det så underbart att kramas med polly och snusa i hennes päls, åså samlar man kraft inför nästa bebis-pass. missförstå mej inte, jag älskar min lilla kerstin, men jag älskar heller inte mina vovvar mindre för att jag fått barn. man måste inte dela upp sin kärlek man måste inte välja, man gör plats för en till! =)