någon som förstår min "logik"

     Publicerat: 2010-10-30 Kl: 06:21:14 | I kategori: Vardagsprat | 2 kommentarer

efter att ha läst detta inlägg får jag en sådan.. lättnadskänsla. eller något liknande. jag kunde skrivit det själv. jag ligger här i min säng och känner lixåm att jag är lite mindre störd i huvudet när det finns fler som har samma sätt att tänka. jag tror det bottnar i ett sjukligt kontrollbehov. allt jag inte kan se får jag panik utav. och jag får ofta känslan av att om jag oroar mej så lixåm förbygger jag att saker sker, eller mer, om jag kommer på att jag inte oroat mej kan jag få panik av bara den tanken, för Då har ju nått säkert hänt nu bara för att jag gick här och trodde att allt var frid och fröjd...

jag får ofta höra "smarta" talesätt... att oroa sej är att uppleva samma sorg två gånger... att oroa sej är att betala ränta på ett lån man inte tagit... osv.. DET är sant. men det hjälper tyvärr inte mej :(

ligger vaken, kerstin har precis ätit sin nattamat/frukost och sover gott igen. ska strax gå upp å åka till göteborg på kursdag nummer två så ingen idee att somna om.

ha en bra dag allihopa :)
Postat av: sassa

Åh jag förstår din oro.. inte blev det direkt bättre när man fick barn heller. TRor alltid det värsta och är expert på att skapa hela scenarium i huvudet! Usch!

2010-10-30 @ 07:50:12
Postat av: Emma

Ja precis.. det där med att få panik om man INTE oroat sig också. Just den där känslan av att inte vilja vara oförberedd, att sitta där i lugn och ro och se på TV och så kanske nån man bryr sig om är död eller skadad... Tänk om jag sitter och skrattar just då?!



Som tur är hade jag ju blivit mycket lugnare redan innan jag blev gravid och har inte blivit så mycket värre sedan Nico föddes... men visst påverkas jag fortfarande. Har svårt att sova vissa nätter, vill gärna kolla så han andas hela tiden när han sover, ogillar att ha med honom i bilen eller ut bland alla smittohärdar till människor, vill inte egentligen inte att någon annan än mina närmaste lyfter honom (tänk om de tappar honom) och går ogärna ner för trappan inne med Nico i famnen (jag har sett scenariot i mitt huvud... hur jag snubblar i trappan, faller, tappar honom... hur han flyger in i väggen, eller i golvet och jag landar på honom... fy jag ryser bara jag tänker på trappan).. Men om jag känner att det börjar ta överhanden och hindrar mig från att göra saker så kommer jag gå i samtal igen så jag inte påverkar Nico negativt

2010-10-30 @ 07:53:22
URL: http://hemmahosknyttet.blogg.se/

Det är kul med kommentarer så lämna gärna ett avtryck =)

MEN, läs gärna inlägget innan du kommenterar.

OM DU BARA HAR TÄNKT GÖRA REKLAM FÖR DIN BLOGG/TÄVLING WHATEVER SÅ KVISTA IVÄG NÅNANNANSTANS! TACK! (din kommentar kommer ändå bara raderas och inte klickar jag mej till din blogg heller!)


Vem är du?:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Din bloggadress, så jag kan hälsa på hos dej =) :

Kommentar: