För att börja med Kerstin... så finns det ingen historia bakom eller så mer än att jag alltid tyckt det är så himmla gulligt. och jag är inte typen att ha ett barn med ett sånt nytt snyggt eller sött namn, utan kerstin.. ja det går ihop med hur jag är tycker jag. dock tvekade jag länge, och hade bestämt mej för Hedvig istället, för jag tänkte att alla kanske kommer tycka kerstin är så fult. men överallt fick jag helt andra reaktioner.. "åh kerstin vad sött" så tillslut tog jag steget och bestämde mej, min dotter ska heta Kerstin, så är det bara =). Och vi har bara fått positiva reaktioner. vart vi än kommer utbrister alla, precis alla "åh keeerstin vad sött" och "ååhh lilla keeeerstin, åååh" =) och hon är ju en kerstin helt enkelt!

Liv-Ellen därimot finns det betydelse bakom och det är ett släktnamn. Liv-Ellen var dotter till min farmor. eller min "låtsas-farmor" men som för mej alltid varit farmor eftersom min riktiga farmor dog när pappa var ung. farfar gifte om sej och eva var alltid min farmor. hon hade en dotter vid namn Liv-Ellen, som tyvärr tragiskt gick bort i unga år i cancer. när min farfar dog för några år sedan blev det så tydligt hur ensam farmor var... hur mycket min och mina kusiner än alltid sett henne som våran "bestemor" (norska ordet för farmor/mormor) så kände man ändå hur ensam hon blev. hon hade lixåm ingen av sin "riktiga" släkt runt sej. och framfrallt hade hon inte sin dotter... bestemor gick bort ett drygt år efter farfar (bestefar) dog, och jag har hela tiden känt att Liv-Ellen är ett så himla vacket namn och jag vet att bestemor skulle varit så glad om hon visste att hennes dotters namn får leva vidare i våran familj.