för er som känner mej så vet ni att jag är en sjukligt orolig människa. jag oroar mej för allt... hela tiden. om tex pappa inte svarar när jag ringer så har något allvarligt hänt i mina ögon tills motsattsen är bevisad och jag genomgår då såklart en fruktansvärd ångest tills jag får tag i honom eller att han ringer upp. (samm gäller mamma och markus). jag vågar inte ens ringa hem på kvällarna för OM nån inte svarar vet jag att kvällen och natten är förstörd för min del. nåväl. med denna oro kan ni ju tänka er hur det är med kerstin. faktum är att det kännts så himmla bra jag har knappt oroat mej alls! nu är det ju PSD som är främsta oron då... men nu har oron kommit med besked. såpass att jag inte ens kan somna på natten. jag är uppe å kollar till henne en gång var tionde minut och vågar knappt somna. när jag väl somnar och sedan vaknar flyger jag upp för å kolla till henne... detta är såklart riktigt jäkla jobbigt...

har nu funderat på å skaffa ett andningslarm... kanske kunde det lugna ner mej så jag sår sova? sålänge larmet är tyst så kanske jag kan slappna av? eller så kommer jag ligga ännumer på helspänn för att larmet ska gå... suck... dessa larm noterar ju alla rörelser från barnet via sensorplattor under madrassen. om barnet inte andas på 15 sekuner kommer en signal, går det ytterligare 5 sekuder går larmet. de larmar även om andetagen understiger 10st/minut... men jag vet inte asså. det känns sjukt nojjigt! man kan hyra dessa åxå... kanske skulle man prova å se om jag blir tryggare? är jag lika nojjig ändå kan man ju bara skicka tillbaka det. men ush. nä. jag är mycket rådvill...

tar gärna emot alla tankar och funderingar kring detta! oavsett om du är för eller emot andningslarm! snälla hjälp mej!