sista dagen över...
Publicerat: 2009-04-17 Kl: 18:45:02 | I kategori: Övrigt | 1 kommentarerDå var man hemma efter den tredje och sista dagen på kursen. det har varit tre tuffa men givande dagar helt klart. framför allt tycker jag dagens inenhåll var väldigt givande. mer praktik och mycket diskussion kring olika fall, gällande förberedning, premedicinering, sedering, narkos, postopvård osv. spännande att se hur alla kliniker ändå jobbar lite olika.
första och andra dagen var det massor av teori, information och information, fakta fakta och åter fakta. men idag började vi dagen ute på mälaren smådjurklinik eller snarare på hästkliniken vägg i vägg.
vi delades in i tre grupper, och våran grupp hamnde först hos Anneli Rydén (som varit en av våra föreläsare under kursen tillsammans med görel nyman på samma sida) och hennes genomgång utav narkosapparaten, rent tekniskt, hur alla slangar fungerar, hur dom ska sitta och varför osv... saker vi pratat om tidigare på kursen men nu tillämpade praktiskt. nu har jag vart å pillat på narkosapparatur förut, men det var roligt och lärorikt och hon gav bra men enkel förklaring till olika tekniska funktioner. vi fick prova konstgjord andning och känna på olika tryck i apparaten osv... (nedan, suddig bild på anneli i sitt esse :P)
Sedan gick våran grupp vidare in till Brian Högman, som är medicinskt tekniker. han pratade om narkosövervakning och om övervakningsapparater, vad man mäter och hur. fick prova mäta egen puls och syresättning och lite så. denna infon, var liite tungrodd för mej, jag ser hellre verkliga fall och kollar på apparaten, än att få massa svårsmält information som jag knappt förstår, men lite har ju såklart fastnat!
en rolig detalj här, är att jag fick bevis på att jag tycker min hjärtfekvens är så hög, ständigt känner jag en, nästan, hjärtklappning, och det har ju såklart med uppkörningen att göra, ja e ju lite oroad hela tiden även om jag inte tänker på det, det har satt sej på kroppen typ konstant. jag hade en vilopuls på runt 95! sjukt. och när jag sa till en där, att ja, jag är ju lite nervös inför tisdag då jag ska köra upp, så steg min puls direkt upp till 105 haha, helt sjukt egentligen! nedan bild på exempel på svårsmält info, och på min härliga vilopuls, dock 100% syresättning hehe.
Sedan var det vår grupps tur att prova intubering. nu har jag gjort det många ggr, så att intubera kattkadaver kändes lite omotiverat, speciellt eftersom lika och dess lukt kanske inte är något man hemskt gärna andas in, iaf inte jag, och mina kväljreflexer är så lättilgängliga att jag knappt kan se en spottloska utan att kvälja mej. hehe. vi skulle haft en hund åxå att prova på, men den hade nog vart med lite för många ggr så vid upptiningen var den väl gå rutten att dom fick kassera den hehe, så vi fick bara göra på katter. jag intuberade döingen en gång, sedan lämnade jag faktiskt den övningen, till ett gäng som verkade tycka detta var det roligaste i världen. jag tog mej en liten rundkik. hästkliniker är ganska mäktiga, allt e såå stort, och jag kikade lite på sövningsspiltorna, uppvakningsboxarna och vinchsystemet i taket osv...
här kommer iaf ett par bilder på intuberingsövningen. undrar hur många ggr dom där stackarna fått en tub inforcerad i luftstrupen, tur dom är döda :P
första och andra dagen var det massor av teori, information och information, fakta fakta och åter fakta. men idag började vi dagen ute på mälaren smådjurklinik eller snarare på hästkliniken vägg i vägg.
vi delades in i tre grupper, och våran grupp hamnde först hos Anneli Rydén (som varit en av våra föreläsare under kursen tillsammans med görel nyman på samma sida) och hennes genomgång utav narkosapparaten, rent tekniskt, hur alla slangar fungerar, hur dom ska sitta och varför osv... saker vi pratat om tidigare på kursen men nu tillämpade praktiskt. nu har jag vart å pillat på narkosapparatur förut, men det var roligt och lärorikt och hon gav bra men enkel förklaring till olika tekniska funktioner. vi fick prova konstgjord andning och känna på olika tryck i apparaten osv... (nedan, suddig bild på anneli i sitt esse :P)
Sedan gick våran grupp vidare in till Brian Högman, som är medicinskt tekniker. han pratade om narkosövervakning och om övervakningsapparater, vad man mäter och hur. fick prova mäta egen puls och syresättning och lite så. denna infon, var liite tungrodd för mej, jag ser hellre verkliga fall och kollar på apparaten, än att få massa svårsmält information som jag knappt förstår, men lite har ju såklart fastnat!
en rolig detalj här, är att jag fick bevis på att jag tycker min hjärtfekvens är så hög, ständigt känner jag en, nästan, hjärtklappning, och det har ju såklart med uppkörningen att göra, ja e ju lite oroad hela tiden även om jag inte tänker på det, det har satt sej på kroppen typ konstant. jag hade en vilopuls på runt 95! sjukt. och när jag sa till en där, att ja, jag är ju lite nervös inför tisdag då jag ska köra upp, så steg min puls direkt upp till 105 haha, helt sjukt egentligen! nedan bild på exempel på svårsmält info, och på min härliga vilopuls, dock 100% syresättning hehe.
Sedan var det vår grupps tur att prova intubering. nu har jag gjort det många ggr, så att intubera kattkadaver kändes lite omotiverat, speciellt eftersom lika och dess lukt kanske inte är något man hemskt gärna andas in, iaf inte jag, och mina kväljreflexer är så lättilgängliga att jag knappt kan se en spottloska utan att kvälja mej. hehe. vi skulle haft en hund åxå att prova på, men den hade nog vart med lite för många ggr så vid upptiningen var den väl gå rutten att dom fick kassera den hehe, så vi fick bara göra på katter. jag intuberade döingen en gång, sedan lämnade jag faktiskt den övningen, till ett gäng som verkade tycka detta var det roligaste i världen. jag tog mej en liten rundkik. hästkliniker är ganska mäktiga, allt e såå stort, och jag kikade lite på sövningsspiltorna, uppvakningsboxarna och vinchsystemet i taket osv...
här kommer iaf ett par bilder på intuberingsövningen. undrar hur många ggr dom där stackarna fått en tub inforcerad i luftstrupen, tur dom är döda :P
sedan åkte vi tillbaka till hotellet och åt lunch. lunch som smakade förjävligt, jag är inte speciellt kräsen (längre) men det var nån laxburgare som smakade apa och en sås som smakade som sån fond man kokar på räkhuvven, nej nej det gick iiinte att äta, så jag lämnade alltihopa, och det var några till som gjorde det såg jag hehe.
sedan hade vi lite genomgång om och kring avlivningar och sedan lite diskussion kring olika fall. hur man förberedde, premedicinerade, sederade, narkos och postopvård osv... roligt här var att, alla vi djursjukvårdare kom ju från flera olika kliniker och knappast någon klinik gjorde precis likadant. naturligtvis var även lilla viktigpetter på G idag med fullt ös hehe...
jag tycker det har varit en rolig och lärorik kurs, men hade velat ha mer övningar kring fall, då det är lättare att ta till sej all information om man kan tillämpa det i verkligheten, men nu när hela kursen är slut har ju åxå flera lösa pusselbitar fallit på plats som lossnade den första och andra dagen hehe. har blivit måånga timmar sittande på rumpan det är iaf en sak som är säker.
men nu e jag iaf hemma och det är skönt att det är helg nu så man kan vila lite innan nästa arbetsvecka sätter igång igen.
förutom anestesi har det handlat mycket om analgesi, smärtlindring alltså. spännande då detta kom upp på råttforumet häromdagen, angående en råtta som brutit benet. pratade med anneli om fallet, hurvida man bör ge smärtis till råttan eller ej, med anspråk på ventuellt ökad rörelse om man dämpar smärta. hon sa, det jag åxå tänkt, att FÖRR resonerade man så både på smådjur och även häst. smärtan använde man för att hålla djuret i stillhet. men gud så grymmt egentligen. jag anser ju att man ska smärtlindra även en liten råtta och istället begränsa utrymmet så den måste vara stilla. men hålla råttan stilla med trångt utrymme istället för med smärta. varför ska dom behöva ha ont? och smärta föder inflammation, som föder smärta som föder inflammation, och detta främjar ju heller inte läkningen och det gör ju jätteont, och så finns det preparat som kan låta dem slippa denna smärta och dessutom hjälpa läkningsprocessen, varför väljer man bort det pga gamla vanor från stenåldern? nej det är för mej obegripligt, och ingen skulle nånsin låta en hund med brutet ben gå utan smärtis? eller? nåja folk gör som dom vill ,men synd att man håller på gammla vanor istället för att vidga vyerna och förlita sej på år utav forskning och kunnade i ämnet.
nu svävade jag ut här.. jag borde gå och laga mat. så det ska jag göra nu. ikväll blir det slappa med chips och dip fy satan va gött :D
hej hej!
sedan hade vi lite genomgång om och kring avlivningar och sedan lite diskussion kring olika fall. hur man förberedde, premedicinerade, sederade, narkos och postopvård osv... roligt här var att, alla vi djursjukvårdare kom ju från flera olika kliniker och knappast någon klinik gjorde precis likadant. naturligtvis var även lilla viktigpetter på G idag med fullt ös hehe...
jag tycker det har varit en rolig och lärorik kurs, men hade velat ha mer övningar kring fall, då det är lättare att ta till sej all information om man kan tillämpa det i verkligheten, men nu när hela kursen är slut har ju åxå flera lösa pusselbitar fallit på plats som lossnade den första och andra dagen hehe. har blivit måånga timmar sittande på rumpan det är iaf en sak som är säker.
men nu e jag iaf hemma och det är skönt att det är helg nu så man kan vila lite innan nästa arbetsvecka sätter igång igen.
förutom anestesi har det handlat mycket om analgesi, smärtlindring alltså. spännande då detta kom upp på råttforumet häromdagen, angående en råtta som brutit benet. pratade med anneli om fallet, hurvida man bör ge smärtis till råttan eller ej, med anspråk på ventuellt ökad rörelse om man dämpar smärta. hon sa, det jag åxå tänkt, att FÖRR resonerade man så både på smådjur och även häst. smärtan använde man för att hålla djuret i stillhet. men gud så grymmt egentligen. jag anser ju att man ska smärtlindra även en liten råtta och istället begränsa utrymmet så den måste vara stilla. men hålla råttan stilla med trångt utrymme istället för med smärta. varför ska dom behöva ha ont? och smärta föder inflammation, som föder smärta som föder inflammation, och detta främjar ju heller inte läkningen och det gör ju jätteont, och så finns det preparat som kan låta dem slippa denna smärta och dessutom hjälpa läkningsprocessen, varför väljer man bort det pga gamla vanor från stenåldern? nej det är för mej obegripligt, och ingen skulle nånsin låta en hund med brutet ben gå utan smärtis? eller? nåja folk gör som dom vill ,men synd att man håller på gammla vanor istället för att vidga vyerna och förlita sej på år utav forskning och kunnade i ämnet.
nu svävade jag ut här.. jag borde gå och laga mat. så det ska jag göra nu. ikväll blir det slappa med chips och dip fy satan va gött :D
hej hej!
Postat av: Frida
tycker det är sött hur du kallar smärtlindrande för "smärtis". Är det något uttryck ni använder er utav på kliniken ?