Det här med sömn har aldrig riktigt varit min melodi. Vareviga kväll och natt ligger jag här och vrider och vänder mej, i sisådär 1-4 timmar. Extra fantastiskt eftersom min kära markus är en sådan som somnar i samma sekund han slår igen ögonen om inte ännu snabbare. jag har allvarliga funderingar på om jag skulle börja med nån sömnmedicin. men däri ligger dilemmat att jag är livrädd för mediciner, och bara tanken på en medicin som ska få en att sova ger mej riktigt rysningar och hjärtklappning. tänk om man inte vaknar?? jag vet att i samma sekund som ett sådant piller faller ner i min magsäck kommer jag få världens dödsångest. dessutom blir man nog lätt beroende åxå, om kanske inte fysiskt, men psykiskt. nä den biten låter jag bli. tur man har laptop och att internet finns, och msn, man klarar sej alltid :)