nu har jag varit konstant nervös i kroppen i över två månader. varför? kommande uppkörning. gaaah, och nu närmar det sej verkligen... jag kommer sitta där i den där jävla bilen och genomgå detta. HUR FAN klarar man en uppkörning? det känns ju som en omöjlig uppgift att fixa en hel uppkörning utan att kontrollgubben kommer "haHA en miss, RIDÅ!" eller? klart det kommer ske nån incident under hela den tiden som gör att man kuggar? :S
sitter och läser om folks uppkörningar, och en del kuggar för riktigt små saker, dock vågar jag påstå att det kanske inte var riktigt SÅ små saker, hmms, förmodligen hade vägverketgubben en annan syn på saken...
ush.. jag vill verkligen inte genomgå detta. tänk om ja spyr av nervositet rakt ut över ratten?
MEN JAG VILL HA MITT KÖRKORT!
man får bita ihop, och göra sitt bästa.. måste vara lugn, inte stressa, verkligen se mej omkring hela tiden, hålla en bra anpassad hastighet, inte glömma att titta i alla speglar före jag blinkar osv... nej fy. och jag blir helt nojjig och kan knappt fatta att jag fanimej kommer sitta där med den där vägverketgubben och köra upp. och hur kommer det sluta? TÄNK om jag klarar det?? gud. men ja.. så nära.. men SÅ långt borta ändå.
tiden lär ge mej svar. bara en dryg vecka kvar...