ojojoj... ju mer jag kikar på vad som bör inhandlas för bebisens ankomst desto svettigare blir jag. även om man bara ska köpa det nödvändigaste, blir det en hel del! jamenar, vagn, säng, kläder.. jamenvisst! men i både vagn och säng behövs ju tillbehör åxå. hittade en BRA inköpslista med grejjer som faktiskt behövs! den var väl en tiondel av de andra listor jag hittat, där det dröööser av massa grejjer man knappast behöver. så den listan har jag nu anammat! har ägnat kvällen åt att skriva ner vart jag ska köpa prylen i fråga och vad den kostar. har således jämfört priser åså åxå. så kan jag bocka av när det är inköpt. frågan är nu bara, när ska jag börja? suck...

svart?                     lime?                       rosa?


mitt stora problem är nu..

ush, idag har jag ont överallt. nej inte överallt men i ländryggen och höfterna typ. har haft magknip hela natten, och under dagen pga en del lyft och mycket stå och gå har jag fått ont i ländryggen... ush. och bebis har mörbultat mej inombords känns det som.
blev lite orolig för jag har molvärksattacker, men jag har inga sammandragningar, och bebisen gör ju kullerbyttor som aldrig förr, så det är nog ingen fara med det...

just det ja! idag kände jag mycket tydligt en av *******´s fötter! är 100% säker på det. hon måste ha legat uppåner, och fötterna var uppåt en stund. kunde lätt när jag kände med fingrarna urskilja en liten fot, mot min hud, och när jag tryckte lite på den, så åkte den in lite, å sen tryckte hon tillbaka mot mina fingrar <3

jag har väldigt många planer inför mitt föräldraskap. jag har en bild om, hur jag gärna vill att det ska bli, och hur jag vill vara som mamma. som förstagångsmamma märker jag att man ständigt blir överkörd och nertryckt av mammor som redan har barn, som skrattar lite hånfullt nästan, och konstaterar att "inget blir som man tänkt lilla du".
men det kan ju aldrig vara fel att ha en plan? något att försöka hålla sej till? sedan är jag ju inte dummare än att jag förstår att saker och ting kanske inte alls tar den vändning jag planerat. men sådant är ju hela livet! inte bara att få ett barn i sitt liv.

tillexempel vill jag att mitt barn ska sova i sin egna säng så fort som möjligt och jag kommer göra allt för att få detta att fungera så tidigt jag kan. genom att förbereda mej, läsa, prata med andra mammor, så försöker jag så gott jag kan att göra mej en bild av, hur det gärna ska få bli när bebisen är här, och hur jag tillsammans med bebisen kan nå det målet.

jag vill att bebisen ska kunna dricka från flaska så tidigt som möjligt. inte för att jag inte vill amma, det vill jag, men för att det för mej är jätteviktigt att markus får vara en naturlig del av vår bebis vardag. att markus har en stund om dagen som bara är hans, där han kan mata bebisen. detta vill jag få att fungera så snabbt som möjligt.

jag vill kunna börja arbeta en kväll i veckan, såfort jag själv känner mej fysiskt redo för det. flera ggr har jag blivit överkörd av argumentet att "hoho, du kommer inte vilja lämna din bebis och gå å jobba". det hoppas jag innerligt att jag kommer kunna! jag hoppas att jag kommer kunna lämna mitt och markus barn, till sin pappa 6 timmar per vecka. det är ju markus barn åxå! jag vill inte vara en mamma som inte kan lita på att pappa klarar jobbet. för mej är det jätteviktigt att markus har egen tid med sitt barn.

jag vill ha ett barn som klarar att sitta ensam en stund här och då. jag vill inte ha ett barn som bara nöjjer sej med att bli runt-buret. jag tror att alla tjänar på att bygga upp en självständighet.

jag vill kunna få ha min bild, mina planer och mina tankar kring föräldraskap utan att bli överkörd av andra mer vana mammor. jag är stensäker på att en plan är bättre än ingen plan alls. jag vet att saker kan te sej helt annolunda när dagen väl är kommen, men att ha ett mål att sikta mot, kan aldrig göra någon skada.

det är JAG säker på!

jag tror minsan att lilla ******* är en bekväm liten tös. hon sitter för det mesta rakt uppåner i min mage. som en liten skräddare. fick ju se det på ultraljudet, och jag vet ju då vad jag känner och var. huvudet finns nästan alltid att finna ovanför naveln, och när hon sparkar känns det som en dunns inuti kroppen. hon sparkade mer förr, innan hon hittade favvopositoinen, nu känns hon ofta men mer att hon rör sej rent allmänt. armarna verkar det vara fart på, dom knuffas titt som tätt. såg ju på UL precis hur hon gjorde, och vet då vad jag känner :)
funderade lite på det där med sätesbjudning åså. men det verkar inte ha nån betydelse att hon sitter sådär nu, utan det verkar som det kommer komma en dag , även för henne då hon känner "jahapp, nähäpp.. om man skulle ta och lägga sej uppåner dårå..." även om det ju verkar bekvämare att sitta sådär än att ligga med huvudet neråt om du frågar mej :P

då kliver vi in i vecka 28! har svårt att inse att jag faktiskt börjar bli ganska långt gången. om ett par veckor blir det vecka 30, och då känns det lixåm verkligen som slutspurten, som om nedräkningen börjar. gud vad sjukt det känns!

idag har jag köppt första tjejj-plaggen till *******, jag har iiinget emot rosa och typiska "tjejjgrejjer" tycker det är supergulligt! det blev ev liten plyshdress med rosa byxor och en liten jacka som är vändbar, och en liten mössa, strumpor och en liten mönstrad omlottbody, allt i rosa! tjoho! gull gull! jag älskar rosa <3

nästa steg blir att beställa hem vagnen... verkar som de flesta som är lika långt gågna som mej har köpt vagn för länge sen? är det jag som är sen/efter? nåja....

jag kan inte riktigt fatta att bebisen är sådär stor nu... och dessutom skulle den ha goda chanser till överlevnad och friskt liv om den kom ut. fortfarande känns det som tiden gått fort, samtidigt som det känns som jag varit gravid hela livet. nu är det exakt ett halvår sedan jag fick reda på det, det är iofs ganska lång tid...
hon grejjar förfullt om kvällarna nu, men sover lite längre stunder om dagarna när jag ränner runt på jobbet. är såå sugen att köpa mer små kläder, men måste hålla mej. vi kommer få massa kläder dessutom. men kanske att jag tar en liiten sväng i helgen, måste premiärshoppa en liten klänning eller så <3
men att man kan må såhär bra ändå... känner ingenting i kroppen alls! inte en enda krämpa har jag. man ska ju vara glad för det såklart. och magen är liten och inte på något sätt i vägen. jag kan sitta ihopkrullad som jag vill, böjja mej, bära saker hursomhelst.. smooth :)
försöker bekanta mej mer och mer med tanken på att det är lilla ******* som bor i magen och inte "bara" bebisen, måste vänja mej vid det :D

just det ja.. jag skrev ju aldrig hur stor bebis var å sånt. hon beräkas väga 923 gram, och är normal-stor, ca 4% under "normalt", men allt mellan +/- 15% går inom normalgränsen. perfekt! så min lilla mage (som ändå nu börjat växa) och mitt ganska småttiga SF-mått rymmer en fullt normalstor bebis <3 dessutom skrev bm i rapporten att det är ett livligt barn med goda rörelser. när jag låg där och kikade på skärmen, så såg jag hur hon tog upp en hand mot huvudet och den handen kände jag tydligt innuti magen, så nu vet jag vad dom små peten är, det är alltså en hand :)

markus kikade knappt på bildskärmen, han hade annat fokus, mitt ansikte. han ville för allt i världen inte missa mitt eventuella ansiktsuttryck om bm hade sagt "det är en pojke" haha. den besvikna blicken som HADE infunnit sej. haha, men den gick han miste om ;)

nu ska jag sova. lilla ******* har just vaknat till liv ordentligt, det bökas runt förfullt, hon delar inte riktigt min dygnsrytm :P

men det var inte det lättaste för bm att se... bebis låg skräddare och bara vägrade flytta på sej. så jag fick gå ut och dricka en halv liter pepsi, dels för att fylla blåsa, se om hon kunde maka sej lite, och även pga att sockret kan få lite extra liv i den, så den tar sej en svängom i livmodern. när vi kom tillbaka låg den liite annoluda och hon kunde iaf komma åt lite bättre. hon kände sej ganska säker, men så kom det in en till bm, och i samma stund fick min bm in en mycket bra bild på könet, så den andra bm sa "oh så fint och tydligt det syns" och ingen kunde då missa den lilla muttan som uppenbarade sej! ;)

och hon är precis lagom stor, helt normal <3

Ostabil, och för "modern" för mej!       Stabil och mer min smak :)

bebis kommer få en färgglad garderob, juuust like it's mum :D
nu längtar jag till imorrn när vi får veta kön, sedan kan jag köpa mer specifika kläder <3

jaha, åså entrar vi vecka 27 dårå... magen växer saaaakta, men den växer iaf. fortfarande är den mindre på morgonen och lite större på kvällen, men jag är inte alls så uppblåst om magen längre, vilket är skönt!
nu börjar rörelserna bli myyycket tydliga på utsidan. jag har ju kännt bebis varje dag sedan vecka 16-17, och markus kände den ju utanpå i v 18-19 tror jag för första gången och sedan dess har jag ju kunnat se att det rycker till på utsidan. men nu kan man följa rörelserna, om det är armbåge, häl, knä, något hårt som lixåm åker runt som en hög topp på magen hehe, det är på kvällen när jag ligger stilla. annars dansar ju magen lite uppåner mest hela kvällana. tycker bebis har ett litet sovmönster mer nu. förut var det mer sporadiskt.
på måndag blir det könskoll, jippie, längtar massor dit! vem är du?

idag ska vi till en babybutik och kolla runt. jag har ingen koll på saker man behöver.. mer än säng, vagn och kläder.. typ. måste gå runt och kika lite. vi ska åxå provköra lite olika vagnar, även om jag bestämt mej, kan det vara kul att provköra olika, och någon som liknar den vi ska ha, så det iaf känns okej innan jag beställer :)

tänk, nu är det alltså tvåsiffrigt antal dagar til BF! och jag har snart gått 3/4 av hela graviditeten. det har gått fort, samtidigt som det känns som hundra år sedan jag fick veta det hela. och imorgon påbörjas 27:e veckan galet.

i går kväll upptäckte jag plötsligt att min ena fot och vrist var svullen, lixåm bara den ena. man kan ju svullna lite om vrister åså som gravid, speciellt när man varit mycket stilla.. men nu var det bara vänster och paniken var ju ett faktum. blodproooopp??
ringde till markus mamma som är sjuksköterska och ytterligare 4 rådgivningar samt till karin. tog en promenad för att se om det försvann det gjorde det inte. ringde tillbaka till SÖS-akutrådgivning, som dom bett mej om, och dom hänvisade mej att ringa förlossningen "eftersom jag är så höggravid" (ok, känner jag mej inte som men...) så jag ringde dit. barnmorskan tyckte jag skulle komma dit så en läkare kunde titta på det, även om jag inte hade några direkta symptom på propp som gör väldigt ont utöver svullnad, så kan man ju inte utesluta det, och risken är förhöjd vid gravidttet.
så vid 23 på kvällen tog jag en taxi in till förlossningen dårå. blev så väl omhändertagen av en undersköterska, och jag fick ett eget rum. sedan kom en barnmorska in, hon satte en ctg på magen, så vi lyssnade på bebben i säkert tio min, mest för att det tillhör rutinerna närman kommer dit. sedan fick jag varm oboy och skorpor med ost och marmelad! gud, den behandlingen hade man inte direkt fått på akuten!
efter ungefär 40min kom läkaren in till mej. hon kunde, som alla andra åxå konstatera att vristen var svullen, men hon kände sej inte så oroad över blodpropp då jag inte alls hade ont, och svullnaden satt å långt ner, så om det mot förmodan skulle vara en propp, var den inte farlig, eftersom den isåfall satt mycket långt ner.
hon skrev ändå en remiss till ett ultraljud av benet, för säkerhets skull, så man inte missar något. så dit ska jag nu om en liten stund. är inte så orolig svullnaden har gått ner en hel del nu, men jag ringde och frågade, och dom tyckte ändå jag skulle ta tiden jag fått, för säkerhets skull.

maken till konstiga saker jag råkar ut för. jag har inte haft illamående, ryggont eller foglossningar, nej nej, jag kör på dom mer udda grejjerna istället jag.

vad tycks? detta har jag köpt till bebis, bebis måste veta vilken familj h*n tillhör, här är det bamse som gäller ;). känns okej att köpa lite små billiga kläder... men dyrare saker får vänta.

:)
(glömde magbilden, tar det imorgon!)