Asså... idag har det varit synd om mej. Mitt knä som tillochfrån krånglar har gjort såååå ont och varit så svullet att huden knappt räckt till, har kännts som att knäskålen vart påväg att tryckas ut genom huden. Har släpat mej runt på jobbet och sent på eftermiddagen ville jag bara grina, och åka HEM... Haltade iväg och hämtade Kerstin hos Calle när jag kommit hem (hon har följt med dom hem efter dagis idag nämligen), och såg nu fram emot en lugn kväll i soffan med benet liggandes på en kudde. Men då bestämmer sej Kerstin för att första gången någonsin ränna upp å ner ur sängen efter läggning, och nu, efter en TIMME har hon äntligen kommit till ro och slutat springa upp. Jag gick tillbaka med henne lugnt och sa gonatt typ tio gånger, sedan pratade vi lite om vad vi ska göra imorgon åså, sedan gick jag tillbaka några gånger igen men sedan fick jag nog och sa till henne på skarpen att nu räcker det! Och nu verkar hon ha somnat. NU får jag äntligen vila mitt ben som borde vilat hela dagen egentligen. Det måste vara bättre imorgon, för jag är ensam hemma och måste ut med hundar å allt, ingen möjlighet att vila benet hela dagen :(

 

Nu ska jag trösta mej med cola och nudlar... Classy... men kände att jag verkligen int eklarade av att handla efter jobbet idag...