jag saknar förlossningen... och för varje dag som går hamnar den längre och längre bort, och kroppen läker och alla minnen och spår efter denna upplevelse försvinner... hur jobbigt det än var efteråt att känna det som att hela kroppens innehåll skulle trilla ut där nere när man ställde sej upp, så saknar jag det nästan nu! när jag läser om dom som just börjat återhämta sej efter sin FL och dom som snart ska föda så längtar jag tillbaka. sjukt va? självklart det är skönt att vara läkt och sej själv igen, men ändå saknar jag det... just för att denna fantastiska upplevelse snart bara är ett minne blott. just det. ett minne. det kommer inte finnas några spår kvar på min kropp om vad jag upplevt. (ja frtm den lilla parentsen att man har en bebis att ta hand om då ;) inga små krämpor att klamra sej fast vid... Om en vecka ska jag på efterkontroll hos min bm birgitta på mvc och sedan känns det lixåm... över. lite sorgligt faktiskt.