nu är jag hemma igen... tog en promenad efteråt med vovvarna i det kalla och fina vädret :)

ja, vad ska man säga. hon skickar mej vidare till vuxenpsykiatrin. att jag oroar mej över att kerstin ska dö är bara en liten del av all min oro och det är ju inte hennes bord.. hon jobbar med mammor som har problem med sin roll som mamma, tex sånna som inte kan knyta an till sitt barn, eller som kanske mår mycket dåligt när barnet skriker, eller mår dålig i sin mammaroll åså. jag har ju inga sånna problem utan snarare ett ångestsyndrom. så jag ska ringa till vuxenpsyk-mottagningen i söderort. får se hur jag gör. men det gör jag väl... måste få nån bukt med detta. hon sa att man måste vara väldigt "sjuk" för å få hjälp där, men att man prioriterar mammor som har små barn, så jag hoppas jag kan få hjälp för privatmottagningen är inget alternativ då det ju kostar multum.

när jag var ute och gick hittade jag en mobiltelefon på marken. tänkte vara snäll å ringa upp nån som kunde meddela personen att luren var hittad. ringde "mamma" då det var sist uppringt. hon fattade inte ett ord svenska så tillslut la jag på. men nu för en stund seda ringde ägaren till telefonen, nån man, så han ska hämta den här nu. fast jag fattar inte hur det ska gå till vi har ju portkord och den fick han ju inte hehe. det löser sej!