I början av december fick jag reda på att jag var gravid. Gjorde ett test för att stilla nerverna, och det var en chock när det visade positivt! jag blev allt utom glad, panikslagen var väl mer känslan.

nu har det ju gått en tid sedan dess, och den känslan har bytts ut mot att jag känner mej glad över det hela. Dock har jag mått väldigt bra, så oron för att något varit fel har ju gnagt mej så jag knappt kunnat leva normalt. man läser om alla som mår piss och spyr och ojoj känner sej så gravida, och här har jag gått runt med lite småömma bröst ungefär. tankarna trillar ju lätt åt missfall och missed abortion då. i vecka 6 var jag hos barnmorskan på inskrivning, fick ta blodprover och så. var redan då orolig över statusen där inne, så jag fick ett besök bokat till ett ultraljud. som alltså utspelade sej idag.

det var ett vaginalt ultraljud, så nu är jag av med gyn-oskulden. dessutom fick jag tagit ett cellprov, vilket jag sopat under mattan i tre år.

och där inne låg den. min och markus lilla bebis. en 4cm stor sak med ett pickande hjärta! ganska ofattbart att man kan må som vanligt när något sådant försigår innuti ens kropp?
nu känns det mer verkligt, och snart är jag i vecka 12, så är den magiska veckan då risken för missfall minskar drastiskt. är i vecka 10+5 idag.

nu tar jag dag för dag, och försöker vänja mej vid tanken. jag hoppas allt kommer gå bra såklart!
och om allt gör det, blir alltså jag och markus föräldrar i början på Augusti. och polly och bamse får ett syskon. den du!

Stort grattis till er, hela familjen! =)

Grattis! :)

Jag är riktigt avundsjuk haha



Hur man slutar oroa sig vet jag inte riktigt ärligt talat.. Jag var inte så orolig under graviditeten utan den har kommit efter han kom :)

Men tänk positivt, tänk frammåt istället för att tänka på vad som kan hända.

Jag tänkte på vad det är för kön, hur bebisen såg ut, vem den var lik, hårfärgen osv.



Sen när du kan känna bebisen så blir det mer verkligt och du kan hålla koll på den på ett sätt :)



Ooooh vad roligt!

Kom ihåg att du väntar barn, inte ett missfall.

Det här kommer gå vägen, du såg den idag med pickande hjärta och det är när hjärtat börjar slå som det är mest kritiskt.



I augusti kommer det en pojke till er!

Grattis igen :)

och Riley får ett låtsas-syskon <3 <3

Ett stort grattis!!!!!!!

Ja den flyger verkligen iväg!



Nämen så roligt!!!

Stort grattis!!!!

Jätteroligt :D

Allt går säkert bra, njut av känslan att må bra :)



I början när vi fick veta att vi skulle ha en knodd så vågade jag inte tänka framåt på ett liv med en bebis, var så nojjig och var helt inställd på att den inte skulle klara sig, men tji fick jag! Nu har jag en överaktiv bebis i magen (ibland) och är världens lyckligaste :D . Jag försökte/försöker ta dagen som den kom, en dag i taget, vilket inte är lätt! Läs inte för mycket på internet om olika hemska saker, då inbillar man sig direkt att det är så man har det. Jag läste mycket om utomkvedes och väntade bara på att det skulle göra jätteont en dag och jag skulle bli opererad så kom man förbi den veckan och då hittade man något annat att nojja sig över :/ .



Oj det blev långa romanen :S hihi.

Det jag försöker säga är att ta en dag i taget och försök inte oroa dig, tro mig det är inte lätt!

Nu börjar jag igen ^^ hihi.

Stort grattis!!!!!

I knew it! Ni har något fantastiskt framför er! Kommer följa varenda liten dag ;) STOR KRAM till min flitiga kommentatör!

Men GRATTIS! Satan så roligt. Även om vi inte alls känner varandra så är jag uppriktigt sagt jätteglad för din skull. KRAM