Denna artikeln är ju intressant. En utställningsdomare uttalar sej om blandrasaveln och vilket djurplågeri det medför. Jag tänker inte säga att han har fel. Att mixa raser med väldigt skilld mentalitet kan absolut leda till en viss kortslutning och lidande för indviden. Men hallå.. Det finns en annan sida av myntet åxå. Rasvaveln? Hur sund är den? Skillnaden är att där avlar man medvetet. Domaren i artikeln tar upp det klassiska exemplet Engelsk Bulldog, men hävdar samtidigt att man arbetar med att få bort defekterna. Som att Engelsk bulldog var det enda exemplet på djurplågeri inom rasaveln. Det kryllar ju av raser som lider av rasrelaterade problem. Allergier, artros, cancer osv... Uppfödare som ser mellan fingrarna med både det ena och det andra.. "Allergi? Nej nej, det är hormonplitor! Det ska vara så!" Säger uppfödaren om Schäfern som har blåsor under hela kroppen och är så allergisk mot både kvalster och foderämnen att det efter en kort tid får lämna jordelivet. "Det ska vara så, det är inte allergi, det är *blablabla*". SÅ jävla mycket ursäkter för att inte lyfta fram problemen i ljuset. Hundar röntgas med pissresultat på höfterna. Självklart är resultaten FEL, resultatet beror såklart inte på en sämre individ utan på en yttere omständighet. Man röntgar om och om igen och skyller på sederingen, och när man äääntligen får ett bättre resultat så avlar man hej vilt på den hunden. Vad är det som säger att det "bra" resultatet var det rätta... Uppfödarna ser det dom vill se. (Inte alla, självklart men aldeles för många).

Så... jag förespråkar inte blandrasavel, det kan bli fel absolut, men det största problemet är väl överproduktionen och hundar som hamnar på blocket och vidare till mer eller mindre passande nya ägare... Men jag vet inte om jag tycker rasvalen är så mkt bättre i många fall. Hyckleri och hjärntvättande. I mitt yrke ser man baksidan, det kan jag lova.

Cred till alla uppfödare som tänker på djurens bästa, och jobbar med sikte framåt utan hyckleri och skygglappar!