"Det handlar inte om vilka ord du eller någon annan använder utan vilka värderingar som ligger i de använda orden. Vad menar du att ditt barn går till för verksamhet när du säger dagis?"



Jag tror att du läser in lite mer än vad som är nödvändigt i det jag skrivit. Jag stör mej på att ständigt bli rättad. När jag var på en öppen förskola och det pratades om förskolor och jag uttryckte mej med "dagis" och "dagmamma" så tittade den pedagogen(?) på mej som om jag pratade grekiska baklänges, och jag fick till svar "ööhh? menar du förskola? och familjedaghem?".

Jag nedvärderar inte förskolepedagoger och har full respekt inför deras kunnande och utbildningar. Men jag tycker att "dagis" är ett himla passande ord för verksamheten. Jag tycker inte om att introducera ordet "skola" när barnen är så små. Skola förknippar jag med krav och prestation, betyg... Jag vill inte blanda in det i min dotters liv ÄN. Förskolan är för mej ett ställe där mitt barn är på dagen, där det finns utbildad och/eller personal som är lämpliga för yrket, som kan vägleda min dotter på den nivå hon befinner sej i livet. Jag vill att hon ska få måla, rita, leka, busa, sjunga utan krav.

För mej innebär ordet förskola ångest. Dagis låter mycket gulligare och mer passande i en ettårings vardag. Men det finns ingenting alls i den åsikten som nedvärderar personalens utbildning och kunnande.

Förövrigt tycker jag att ordet "bajsnödig" är enormt beskrivande och målande i riktigt krystade och pretantiösa sammanhang! :P

Menar du på allvar att barn föds med en inneboende känsla av ångest så snart de hör ordet skola?! Att det skulle vara en medfödd reaktion?! (I sådana falla rekommenderar jag dig att söka hjälp)



Om nu det är ordet skola det är fel på, att det är ett ord som du är rädd för att din dotter ska (liksom du) förknippa med ångest kanske det är vettigare att istället för att förstärka den känslan genom att inte använda ordet gå emot känslan och (för din dotters skull) göra ordet till något som förknippas med positiva känslor. Du tror inte att det är vettigare att aktivt verka för att din dotter ska förknippa ordet skola med lek, kramar, bus, sagoläsning, och sångstunder; precis det som en förskola handlar om? Det låter som att du riskerar att föra över din skolångest på din dotter genom att du är så osäker i dig själv och inte kan ta hand om din egen ångest.



När jag var liten blev jag hundbiten så pass allvarligt att jag fick sy. Några år senare blev jag hundbiten igen och fick ligga på sjukhus. Efter det fick jag ångest så snart jag mötte en hund på gatan. Jag anser att jag som förälder har ett val

1. Jag tar tag i min hundrädsla så att mina barn kan få en fin och trygg relation till begreppet hund både i teorin och i praktiken

2. Jag sätter min egen ångest framför mitt barns bästa och på så vis överför jag lite eller mycket av min egen ångest och rädsla till mina barn.

Nu är detta ett exempel med djur, men jag anser att det gäller alla företeelser och situationer. Som förälder har vi alla ett ansvar när det kommer till våra barn. Det är vårt ansvar att kunna hantera våra känslor och de saker vi har med oss i ryggsäcken så att dessa inte influerar våra barn negativt.



Så om det nu har med att dagis låter gulligt och (för)skolan andas ångest; du har ett val. Du kan välja att skapa de bästa förutsättningarna för din dotter att förknippa ordet skola med glädje, iver och trygghet. Eller så kan du föra din ångest vidare. Vad du gör är ditt val. Tyvärr, jag önskar att din dotter kunde få välja för jag är rätt säker på att hon vill slippa ångest.

Du skriver

"Förskolan är för mej ett ställe där mitt barn är på dagen, där det finns utbildad och/eller personal som är lämpliga för yrket, som kan vägleda min dotter på den nivå hon befinner sej i livet. Jag vill att hon ska få måla, rita, leka, busa, sjunga utan krav."



Vet du? Det finns en LAG som säger att inga krav får ställas på barn i FÖRSKOLAN. Krav behöver dock inte alltid vara av ondo... De krav som faktiskt finns på förskolan är krav på PERSONALEN (förskollärare, barnskötare, rektor, kokerska, hemspråkslärarna etc) Och de KRAVEN handlar om hur de ska stötta barnen på FÖRSKOLAN på bästa sätt så att barnen ges goda möjligheter att utvecklas till trygga individer med en tillit till den egna förmågan. Kraven handlar även om hur den pedagogiska miljön ska utformas på bästa sätt för att barnen skall ges de bästa förutsättningar att leka, skapa, sjunga, dansa, måla, dramatisera osv. Den förskola din dotter hamnar på MÅSTE bedriva en verksamhet som utgår från din dotters behov, intressen, önskemål, färdigheter och erfarenheter; det är nämligen ett KRAV.



När det var dagis fanns det inga krav, inte på barnen, inte personalen och inte på miljöns utformning. Det fanns inget som sa att dagisfröknarna behövde lyssna på vad din dotter (om hon hade gått där) tyckte om att göra, vilka sånger hon tyckte om att sjunga eller ens att dagarna på dagis skulle innehålla aktiviteter som sång, målning, skapande, dans, lek osv. Vanligast var att alla barnen hade fri lek (ett begrepp som forskarna tvistar om) i princip hela dagarna medan dagisfröknarna stod bredvid och drack kaffe och pratade med varandra. Självfallet blåste de säkert på några knän och bytte några blöjor och gav barnen mat. Men det fanns inget som sa att de behövde veta barnens intressen, önskemål eller att de behövde stötta barnen i deras utveckling. Ingenting som sa att de behövde som du skrev "vägleda min dotter på den nivå hon befinner sej i livet." Se till att din dotter var hel, ren, mätt och att hon betedde sig enligt de rådande normerna; ja, det både kunde och gjorde dagisfröknarna back in the days.



Nu var det många dagisfröknar som utgick från barnens intressen och erfarenheter och som upptäckte och utforskade TILLSAMMANS med barnen. Det är bland annat tack vare dessa föregångare som vi idag har en helt annan verksamhet med KRAV på de som arbetar i den.

Har följt diskussionen med spänning, många klokheter har skrivits om detta komplexa ämne. Kanske någon som skulle skriva en avhandling i frågan? :)



Vad sorgligt att du känner att skolan är förknippad med krav, ångest och jobbiga känslor. Det gör mig ledsen i hjärtat att läsa att skolan misslyckats med att ge dig en känsla av att det är roligt att gå i skolan, roligt att lära sig saker, roligt att utvecklas. Jag hoppas att Kerstin, du och din man kommer att trivas med den placering ni får och att när den dagen kommer då Kerstin börjar förskoleklass att du då kan känna dig redo för skolan och att ångesten din minskat. Om du var en förälder i min barn eller elevgrupp skulle jag göra allt som stod i min makt för att du skulle känna dig trygg med att din dotters dagar är fulla av lek, skoj, bus och lärande både i förskolan och i skolan oavsett namn på det hela. Nu är jag förvisso inte färdigutbildad än, och jag ser att vi bor i olika städer men ändå... All lycka till er alla tre med vad ni än gör på dagarna.

Hahahaha... ursäkta men jag tycker det är vansinnigt kul med människor som hetsar upp sig så vansinnigt över vilket ord man använder. Jag är socionom men man får gärna kalla min prattant om man känner för det... eller vad faen som helst.

Frågan bör ju vara en lönefråga och inte en namnfråga. Tycker namnbyten snarare är ett politiskt knep för att lura människor att de bryr sig och försöker förändra, så att ingen lägger märke till det faktum att lönen ligger kvar där den låg. Ni är alla så lurade!



Och bajsnödig tycker jag är ett utmärkt ordval för många typer av människor :)