Helvetes natten.
Publicerat: 2011-08-13 Kl: 15:23:03 | I kategori: Vardagsprat | 1 kommentarerAsså. Haha natten som var. Galen. Hela dagen gick ju superbra med Kerstin, glad och social knatade hon runt från person till person och lekte med sina grejjer. Jag la henne vanlig tid och hon somnade lätt och snusade så gott. Men sen, efter en timme, bröt helvetet lös.
Skrik skrik skriiiik, hon stod upp i sängen och vrålade. Jag lät henne hållas men gick in till henne med jämna mellanrum för att bara säga att allt är bra, sov nu. Åså blev det stilla en stund men efter en timme var det dax igen. Helt blockerad stog hon och vrålade. La sej ner 1 minut åså upp å vråla igen. Jag låg i sängen och höll på å bli tooookig! Tillslut så blev jag fan galen. Ni som har det såhär om nätterna, hur överlever ni? Jag höll på å duka under efter en natt :P När hon blir sådär hjälper det lixåm inte att ta upp henne. Jag tänkte att hon kunde få sova med mej då, sådär mysigt, men haha sikket skämt, hon blev bara ännu värre. Tillslut så somnade hon utslagen i mitt knä på sängkanten och där satt jag.. "Jaahapp". Men jag kunde då flytta över henne till sin säng och då sov hon gott resten av natten frtm ett par, tre gånger mot morgonkvisten som hon ställde sej upp och vrålade men somnade om.
Jag förstår självklart att detta berodde på mkt intryck från dagen, lilla gumman. Men det hindrar iaf inte mej från att slita mitt hår. Därför var det skönt när jag tog upp henne och hon tillslut roade sej i mitt knä, det var mysigt, då glömmer man timmarna av illvrål <3
Skrik skrik skriiiik, hon stod upp i sängen och vrålade. Jag lät henne hållas men gick in till henne med jämna mellanrum för att bara säga att allt är bra, sov nu. Åså blev det stilla en stund men efter en timme var det dax igen. Helt blockerad stog hon och vrålade. La sej ner 1 minut åså upp å vråla igen. Jag låg i sängen och höll på å bli tooookig! Tillslut så blev jag fan galen. Ni som har det såhär om nätterna, hur överlever ni? Jag höll på å duka under efter en natt :P När hon blir sådär hjälper det lixåm inte att ta upp henne. Jag tänkte att hon kunde få sova med mej då, sådär mysigt, men haha sikket skämt, hon blev bara ännu värre. Tillslut så somnade hon utslagen i mitt knä på sängkanten och där satt jag.. "Jaahapp". Men jag kunde då flytta över henne till sin säng och då sov hon gott resten av natten frtm ett par, tre gånger mot morgonkvisten som hon ställde sej upp och vrålade men somnade om.
Jag förstår självklart att detta berodde på mkt intryck från dagen, lilla gumman. Men det hindrar iaf inte mej från att slita mitt hår. Därför var det skönt när jag tog upp henne och hon tillslut roade sej i mitt knä, det var mysigt, då glömmer man timmarna av illvrål <3
Hoppas natten som kommer blir som den brukar, knäpptyst i 13 timmar ;)
Postat av: Frida och Riley
Ibland är det bara att stå ut tyvärr. Fett krasst, men så verkar det vara. Riley får såna kvällar lite då och då. Varför differerar. Intryck, mardrömmar etc etc.
När hon hade skrikit i panik i ungefär 5 timmar en kväll så la jag henne till slut i vagnen och körde brutalt över en tröskel fram och tillbaka tills hon slocknade. Jag var så arg att det rök ur öronen, men det fungerade en stund. Dock gick det inte att flytta tillbaka henne förens 2 timmar senare.. djup suck
Kanske lite varm mjölk skulle kunna fungera? Bryta paniken med lite dricka. Inte att man ska börja med en sån "rutin" om man nu slutat med välling, men det kan ju bryta av skriket genom att få något varmt och gott i magen.
Lycka till!