mamma-känslor...

     Publicerat: 2011-04-04 Kl: 15:18:01 | I kategori: Mamma-tankar | 3 kommentarer

En del känner sej som en mamma samma sekund dom får ett plus på stickan, andra i samma sekund bebisen läggs upp på bröstet. För endel tar det längre tid. Endel behöver växa in i rollen som mamma, inte bara rent praktiskt, som de flesta, utan även emotionellt. Jag tillhör absolut den sorten som behövt växa in i min känsla av att vara en mamma, på riktigt.

Jag kan inte säga att jag kände mej som en mamma direkt när Kerstin kom till oss. Första tiden kändes hon mest som något jag fått på halsen, som jag var tvungen att ta hand om hur jobbigt jag än tyckte det var. Fanns ju ingenstans jag kunde lämna tillbaka henne lixåm. Jag saknade mitt gamla oberoende liv jättemycket dessutom. Därimot kände jag, att inne i ryggmärgen, fanns en medfödd intinkt att ta hand om, och skydda sitt lilla barn, de gånger jag kände det, var obeskrivliga.

Ju längre tiden gått desto mer känner jag mej som en mamma. Jag har älskat Kerstin från första stund, men jag kan inte säga att jag fick någon sådans där blixtförälskelse-känsla när hon kommit ut, mer "puh, nu var det äntligen över... och vem är du?" ungefär.

Men nu när Kerstin blivit lite större känner jag mej mer och mer som en mamma. Häromnatten när Kerstin var sjuk och spydde sådär, fick jag en riktig aha-upplevelse. Jag kände mej mer som en mamma än jag nånsin gjort, och det var mitt lilla barn, som var sjuk och behövde verkligen tas omhand. Hon satt i mitt knä och grät. Min lilla dotter. Och jag, jag ver verkligen hennes mamma. När hon somnade utslagen i min famn och sedan sov brevid mej fick jag tillbaka känslan av när hon var nyfödd. Fast utan det där lite påtvugna, amningsångesten, frihetsberövandet och osäkerheten... Bara den mysiga känslan, känslan av att en liten varelse är beroende av en, känslan av hur underbart det är, men samtidigt så skrämmande. En fin känsla.
Postat av: Anonym

Så fint och ärligt skrivet! Jag kände samma sak. Mamma är verkligen en roll man växer in i

2011-04-04 @ 23:13:06
Postat av: Fru Stark

Vilket fint inlägg så har det varit för mig också. Min dotter är 6 månader och jag har fått gå till en psykolog eftersom jag mått ganska dåligt efter förlossningen. Vi har pratat ganska mycket om just det här när man blir "mamma". Jag håller fortfarande på att växa in i rollen men nu är det mer lycka en ångest;-)

2011-04-06 @ 09:22:53
Postat av: Theres

Jag håller med dig fullständigt och är också den senare typen. Självklart blir man superglad av plusset och allt annat en graviditet och förlossning innebär men just den där nu-är-jag-mamma-känslan dröjde ganska länge för mig med. Man måste ju få tid att vänja sig! Dock är det ingen som pratar om det särskilt mycket vilket är väldigt tråkigt... Man är inte dålig eller kanske inte deprimerad heller men eftersom den här bilden finns av att man ska älska barnet gränslöst och känna sig som barnets mamma på en gång tror man att det är något fel oftast. Många gör ju det i alla fall. Synd men nu vet vi bättre! Vi vill ha ett barn till i alla fall och jag kommer inte bli lika rädd då om jag inte känner så på en gång :)

2011-04-06 @ 11:32:09
URL: http://minbebis.com/blogg/mariatheres

Det är kul med kommentarer så lämna gärna ett avtryck =)

MEN, läs gärna inlägget innan du kommenterar.

OM DU BARA HAR TÄNKT GÖRA REKLAM FÖR DIN BLOGG/TÄVLING WHATEVER SÅ KVISTA IVÄG NÅNANNANSTANS! TACK! (din kommentar kommer ändå bara raderas och inte klickar jag mej till din blogg heller!)


Vem är du?:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Din bloggadress, så jag kan hälsa på hos dej =) :

Kommentar: