det är ju ingen hemlighet att det inta bara är roligt och myspys att ha en bebis. samtidigt som det är underbart och fantastiskt och kul så är det ibland lite av en.. ja, jag vet inte vad jag ska kalla det, men väljer nog ändå att använda ordet plåga.

egentligen är det bara en gång på dygnet som jag verkligen känner att "fan asså..." och det är när jag ska gå å lägga mej. att vakna på natten och mata åså det har jag inget emot. men just när man ska lägga sej. jag saknar att bara gå å lägga mej, vilken tid jag vill, och bara få somna i lugn och ro. nu är det en procedur varje gång eftersom kerstin ska somna först. så hur gärna man än bara vill lägga sej så får man ha passupp och se så att kerstin somnar först. och när hon väl sover efter ibland en timme, så får man ligga på helspänn en stund eftersom hon likaväl kan vakna till igen och man måste stoppa in nappen osv. sedan får man sova, och då är ju allt finemang. men fasen vad jag längtar efter att bara få gå å lägga mej. när jag vill. och få somna. när jag vill.