tänk.. vecka 31 startar idag. jag måste säga att jag tycker det är mysigt och lite kul att vara gravid. man ska vara glad som har möjligheten att uppleva det. jag har ju haft det så smooth åxå, och HAR det himla bra. inget illamående, inga krämpor, ingen ond rygg, inga foglossningar som plågar mej... nada. bara en lite kulmage med en liten bebis innuti. ingen stor viktuppgång ännu, ingen vätska som jag samlat på mej. ännu. lider dock av nån slags insomnia... ja ni ser ju själva tiden just nu...
min enda issue hela graviditetn har ju vart min oro. först pga att jag inga symptom hade på att vara gravid, ingen bekräftelse på att allt var bra lixåm... sedan jag börjat känna rörelser kom oron när det vart stilla en längre stund i magen.

och nu... när det är stilla och hon sover, blir jag orolig, för att det är stilla. när hon ger mej små buffar, blir jag orolig för att det är så svaga rörelser. när hon bökar runt som en toka så blir jag orolig att hon ska fastna eller något där inne! aldrig nöjd lixåm. men oron är ju inte alls på sama nivå nu som i början. trotts allt känner jag henne mest hela tiden, och jag är innerst inne övertygad om att allt är bra där inne.

jag oroar mej inte för förlossningen. ännu iallafall. jag har mest svårt att inse att den kommer komma, och det inom en rätt snar framtid trotts allt.

hon har börjat trycka sej lite neråt, får sjuuuka ilningar ner genom muttan och urinröret, vilket verkar vara ett vanligt fenomen när bebisen bökar sej neråt! men ännu kullerbyttar hon runt en hel del, och byter sida titt som tätt.
det ska bli spännande att få lära känna denna lilla människa, som jag ändå redan haft i min närhet i sju månader! hon finns ju med mej hela tiden, hon jobbar med mej på dagarna och sitter med oss framför tvn varje kväll. vem är du, lilla vän?